EPP-ED - historia - 1991-2000

14 januari 1992
Egon Klepsch, EPP-gruppens ordförande, väljs till Europaparlamentets talman. Leo Tindemans väljs att efterträda honom som gruppens ordförande.

18 mars 1992
Finland ansöker om medlemskap.

1 maj 1992
De brittiska och danska konservativa parlamentsledamöterna (tillsammans med några franska ledamöter från UDF) går med i EPP-gruppen som allierade medlemmar, vilket gör att antalet medlemmar nu är totalt 162.

2 maj 1992
Avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) (de tolv medlemsstaterna i unionen, plus de sju länderna inom EFTA (Österrike, Finland, Island, Liechtenstein, Norge, Sverige och Schweiz)) undertecknas i Oporto. Schweiz sade sedermera nej till avtalet i en folkomröstning den 6 december 1992.

Juni-september 1992
Maastrichtfördraget underkänns i en folkomröstning i Danmark, godkänns i Irland, och godkänns med mycket liten majoritet i Frankrike.

September 1992
Fyra franska parlamentsledamöter från UDF, tidigare den liberala gruppen, går med i EPP-gruppen.

11-13 november 1992
EPP:s nionde kongress i Aten: ett nytt basprogram för EPP antas.

25 november 1992
Norge ansöker om medlemskap.

11/12 december 1992
Vid Europeiska rådets sammanträde i Edinburgh fattas beslut om institutionernas placering, de ekonomiska riktlinjerna fram till 1999 och nya villkor för Danmark.

1 januari 1993
Den inre marknaden träder i kraft.

18 maj 1993
Maastrichtavtalet godkänns efter en andra folkomröstning i Danmark.

23 juni 1993
Fyrtioårsdagen av grundandet av den kristdemokratiska gruppen i EKSG:s Gemenskapsförsamling.

1 november 1993
Maastrichtavtalet träder i kraft och markerar upprättandet av Europeiska unionen.

8-10 december 1993
EPP:s tionde kongress i Bryssel: EPP-gruppens handlingsplan för valperioden 1994-1999 antas: "Europa 2000 - Enhet genom mångfald".

1994
Efter inrättandet av Regionkommittén som en ny institution inom Europeiska unionen, bildas EPP-gruppen med 185 medlemmar under ordförandeskap av Jos Chabert (CVP, Belgien).

1 april 1994
Ungern ansöker om medlemskap.

8 april 1994
Polen ansöker om medlemskap.

9-12 juni 1994
De fjärde direkta valen till Europaparlamentet.
Det totala valdeltagandet var 58,9 procent. Medlemspartierna inom EPP vann 125 platser i de fjärde valen till Europaparlamentet. Tillströmningen av likasinnade ledamöter (brittiska och danska konservativa och franska liberaler) ökade antalet parlamentsledamöter i EPP-gruppen till 157.

Juni-november 1994
Medlemskap i Europeiska unionen godkänns i folkomröstningar i Österrike, Finland och Sverige, men däremot inte i Norge.

Juli 1994
Wilfried Martens, tidigare premiärminister i Belgien, väljs till ordförande för EPP-gruppen. Klaus Welle väljs till generalsekreterare i EPP och EUCD.

1 januari 1995
Österrike, Finland och Sverige går med i unionen. Europaparlamentet har nu 626 ledamöter.
Sexton nya medlemmar går med i EPP-gruppen: sex från Österrike, fyra från Finland och sex från Sverige. Fem partier går med i EPP: det österrikiska Österreichische Volkspartei, det svenska Kristdemokratiska Samhällspartiet (numera Kristdemokraterna) och Moderata Samlingspartiet (Moderaterna), det finska Kansallinen Kokoomus och det danska Konservative Folkeparti.

19 januari 1995
En ny kommission under ordförandeskap av Jacques Santer får stöd i Europaparlamentet.

26 mars 1995
Schengenavtalet träder i kraft i Beneluxländerna, Frankrike, Tyskland, Portugal och Spanien.

22 juni 1995
Rumänien ansöker om medlemskap.

27 juni 1995
Slovakien ansöker om medlemskap.

27 oktober 1995
Litauen ansöker om medlemskap.

6/7 november 1995
EPP:s elfte kongress i Madrid: "EPP - Unionens styrka". Följande grunddokument antas: "Förmåga att handla - demokrati och öppenhet; Europeiska unionen på vägen mot ett enat Europa (förslag och mål inför regeringskonferensen 1996)". ESU (European Senior Union) bildas.

28 november 1995
Estland ansöker om medlemskap.

8 december 1995
Litauen ansöker om medlemskap.

14 december 1995
Bulgarien ansöker om medlemskap.

15/16 december 1995
Europeiska rådet i Madrid bestämmer att den gemensamma valutan skall kallas "euro".

1996
Wim van Velzen väljs till ordförande i EUCD. François Bayrou väljs till ordförande i EPP-rådet.
EPP:s Ekonomiska och oberoende företagsförening (Economic and Independent Business Association) bildas.

17 januari 1996
Tjeckiska republiken ansöker om medlemskap.

29 mars 1996
I Turin inleds regeringskonferensen om en revidering av Maastrichtfördraget.

10 juni 1996
Slovenien ansöker om medlemskap.

11 november 1996
Portugisiska PSD blir fullvärdiga medlemmar i Europeiska folkpartiet, och dess parlamentsledamöter går med i EPP-gruppen. EPP-gruppen har 180 medlemmar.

14 januari 1997
José-María Gil-Robles Gil-Delgado, medlem av EPP-ED-gruppen, väljs till talman för Europaparlamentet.

Februari 1997
Kongressen som grundar EPP:s ungdomssektion (Youth of the EPP).

16/17 juni 1997
Vid Europeiska rådets sammanträde i Amsterdam kommer man överens om ett nytt fördrag. Amsterdamfördraget undertecknas den 2 oktober 1997.

9-11 november 1997
EPP:s tolfte kongress i Toulouse: "Vi hör alla hemma i samma värld". Ett strategidokument om sysselsättning och en resolution om Europeiska unionens utvidgning antas. Tack vare en ändring av EPP:s stadgar blir en integrering av EUCD:s partier i EPP definitivt möjlig. Partier som ligger nära EPP kan nu släppas in som associerade medlemmar utan att de uppfyller kravet på att det måste föras konkreta medlemskapsförhandlingar med dessa länder. Det räcker med att länderna har ansökt om medlemskap i EU.

21/22 november 1997
Jean-Claude Juncker, kristdemokratisk premiärminister i Luxemburg, leder ett särskilt sammanträde med Europeiska rådet om sysselsättningen.

12/13 december 1997
Europeiska rådets sammanträde i Luxemburg startar utvidgningsförhandlingar med start från och med 1998.

Juni 1998
Parlamentsledamöterna från Forza Italia går med i EPP-gruppen.

4-6 februari 1999
EPP:s trettonde kongress i Bryssel: handlingsprogrammet för Europaparlamentets femte valperiod antas: "På väg mot det 20:e århundradet". Wilfried Martens omväljs som ordförande för EPP. EUCD integreras i EPP. Klaus Welle väljs till generalsekreterare för EPP-gruppen i EP. Alejandro Agag Longo väljs till EPP:s generalsekreterare.

10-13 juni 1999
Femte direkta valen till Europaparlamentet.
Det totala röstdeltagandet var 49,4 procent.
EPP-gruppen blir med 233 ledamöter den största politiska gruppen i Europaparlamentet.
Socialistgruppen utgörs av 180 ledamöter.

Juli 1999
Hans-Gert Poettering väljs till ordförande för EPP-ED-gruppen. EPP-gruppen döps om till "Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) och Europademokrater".
Ledamöterna från RPR (Gaullistpartiet) blir allierade medlemmar av gruppen. Nicole Fontaine, medlem av EPP-ED-gruppen, väljs till talman för Europaparlamentet.

9 maj 2000
Femtioårsminnet av Robert Schuman-deklarationen högtidlighålls.

10 oktober 2000
Wilfried Martens väljs till ordförande för den kristdemokratiska internationalen och Alejandro Agag Longo väljs till generalsekreterare i Santiago de Chile.