EPP-ED - historia - 1981-1990

1 januari 1981
Ett nytt steg mot Europeiska unionen: Grekland blir den tionde medlemmen i gemenskapen. Antalet ledamöter i Europaparlamentet stiger till 434. Medlemmarna i det grekiska Ny demokrati kommer in i parlamentet som oberoende (val till Europaparlamentet hålls i Grekland den 18 oktober 1981).

2/3 april 1981
Ceremoni i Rom för att fira hundraårsminnet av Alcide De Gasperis födelse i närvaro av påven Johannes Paulus II. De Gasperi trodde passionerat på de europeiska enhetsidealen och spelade en nyckelroll i Italiens återhämtning efter kriget och i upprättandet av Europeiska gemenskapen.

19 november 1981
Emilio Colombo och Hans-Dietrich Genscher, de italienska och tyska utrikesministrarna, lägger fram sitt förslag till "europeisk enhetsakt" för Europaparlamentet:
"Vi uppmanar till en förnyelse av den europeiska integrationen, vi vill se starkare institutioner och en förbättrad beslutsprocess och vi vill uppmuntra och utvidga den pragmatiska process varigenom politiskt samarbete uppnås bland våra tio länder. På så vis kan samarbetet fördjupas i frågor som rör t.ex. säkerhet, kultur och rättssystem, vilket för oss närmare de grundläggande målen för en europeisk union. Detta kommer vi att uppnå genom att anta en flexibel strategi och genom ett gemensamt stöd för olika politiska, ekonomiska och sociala aspekter, och allt eftersom vi gradvis utvecklas kommer vi att kunna ställa upp, och uppnå, nya mål. " (Ur Emilio Colombos tal).

23 december 1981
Den grekiska delegationen från "Nea Demokratia" förenar sig med EPP-ED, vilket gör att gruppen består av 117 ledamöter.

20 januari 1982
Paolo Barbi blir ny ordförande för EPP-gruppen i Europaparlamentet.

30 juni 1982
Rådet, kommissionen och parlamentet kommer överens om budgetprocessen. De tre ordförandena undertecknar ett avtal som beskriver befogenheterna för parterna som deltar i budgetarbetet.

15 september 1982
Parlamentet inleder ett förfarande mot rådet på grund av rådets underlåtenhet att agera (artikel 175 EEG), på grund av den senare institutionens misslyckande när det gäller att bestämma en gemensam transportpolitik. EG-domstolens dom av den 22 maj 1985 tolkades allmänt som en seger för parlamentet.

6 - 8 december 1982
EPP:s fjärde kongress i Paris: "Upprätta fred - bevara friheten - förena Europa". Antagande av diverse olika resolutioner om ekonomisk och social politik, utvecklingspolitik, fredsbevarande åtgärder och EPP:s institutionella strategi. Leo Tindemans återväljs som EPP:s ordförande.

1983
EUCD:s sekretariat (tidigare i Rom) och EPP:s sekretariat i Bryssel slås samman. Giulio Andreotti (DC-Italien) väljs till EUCD:s ordförande. Thomas Jansen utses till generalsekreterare i EPP och EUCD. Det grekiska Nea Demokratia går med i EPP och EUCD.

14 februari 1984
Förslaget till fördrag om upprättande av Europeiska unionen ("Spinellifördraget") antas av Europaparlamentet, med starkt stöd från EPP-gruppen.

24 april 1984
EPP:s femte kongress i Rom: en handlingsplan antas för EPP-gruppen för valperioden 1984-1989: "Ett enat Europa för fred, frihet och rättvisa ".

10-13 juni 1984
Det andra direkta valet till Europaparlamentet. Partierna som ingår i EPP-gruppen vinner 110 platser. Det totala valdeltagandet var 61 procent.

24 juli 1984
Frankrikes förre premiärminister, kristdemokraten Pierre Pflimlin, väljs till Europaparlamentets talman.

1985
Piet Bukman (CDA-NL) väljs till ordförande i EPP som efterföljare till Leo Tindemans som innehaft posten sedan EPP bildades. Emilio Colombo (DC-I) väljs till ordförande i EUCD.

14 juni 1985
Kommissionen lägger fram sina förslag ("Cockfields vitbok") om vilka åtgärder som krävs för att fullborda den inre marknaden före utgången av år 1992. Vid sammanträdet med Europeiska rådet i Milano två veckor senare fattas beslut om en regeringskonferens för att diskutera förändringar av fördragen i syfte att snabba på beslutsprocessen och öka Europaparlamentets befogenheter.

1 januari 1986
Portugal och Spanien blir medlemmar i Europeiska gemenskapen.
Parlamentet har nu 518 platser. Av dessa tilldelas Spanien 60 och Portugal 24. Det portugisiska CDS, det spanska Unión de Centro Democrático (UCD), det katalanska Unió Democràtica de Catalunya (UDC) och det baskiska Partido Nacionalista Vasco (PNV) går med i EPP-gruppen. EPP-gruppens storlek ökar med 9 ledamöter till 118. I mars 1986 går en fransk ledamot med i gruppen och antalet ökar därmed till 119.

17/18 februari 1986
Europeiska enhetsakten undertecknas i Luxemburg. Den utökar möjligheterna att rösta med kvalificerad majoritet, framför allt när det gäller frågor som rör den inre marknaden, inför en ny procedur med två behandlingar för konsultationer av Europaparlamentet och en godkännandeprocedur för avtal med länder som inte är medlemmar, samt inför förbättringar när det gäller samordningen av utrikespolitiken.

10-12 april 1986
EPP:s sjätte kongress i Haag: "EPP:s tioårsjubileum - arbete för ett medborgarnas Europa ". Resolutioner om miljö och livskvalitet, sysselsättning och ekonomi, samt EPP:s deklaration om mänskliga rättigheter antas.

1987
Jacques Santer väljs till ordförande i EPP.

20 januari 1987
Lord Plumb, ledare för de brittiska konservativa parlamentsledamöterna, väljs till talman för Europaparlamentet.

1 juli 1987
Europeiska enhetsakten träder i kraft.
Från och med nu upprättar EPP-gruppen ett visst samarbete med den socialistiska gruppen för att parlamentet skall kunna skapa de majoriteter som krävs för att fullt ut spela sin roll i samarbetet.

26 oktober 1987
I Haag antas Västeuropeiska unionens "Plattform för europeisk säkerhet" som innebär att VEU väcks till liv som den europeiska komponenten inom Nato.

7/8 november 1988
EPP:s sjunde kongress i Luxemburg: "EPP - ett pålitligt och effektivt parti för medborgarna". Ett handlingsprogram antas för Europaparlamentets tredje valperiod, 1989-1994: "På människornas sida".

15-18 juni 1989
De tredje direkta valen till Europaparlamentet.
Det totala valdeltagandet var 58,5 procent. Partierna inom EPP-gruppen (inklusive det spanska Partido Popular, som går över till EPP-gruppen från de konservativa) vinner 122 platser.

17 juli 1989
Österrike ansöker om medlemskap i Europeiska gemenskapen.

18 oktober 1989
EPP-gruppen skapar "Stiftelsen för samarbete mellan kristdemokrater i Europa" (sedan 1994 "Robert Schuman-stiftelsen").

9 november 1989
Berlinmurens fall markerar slutet på Tysklands delning (delningen upphör formellt från och med den 3 oktober 1990).

10 maj 1990
Wilfried Martens, tidigare premiärminister i Belgien, väljs till ordförande i EPP.

19 juni 1990
Beneluxländerna, Frankrike och Västtyskland undertecknar Schengenavtalet från 1985 om att minska gränskontrollen vid de undertecknande staternas inre gränser.

1 juli 1990
Sverige ansöker om medlemskap.

3 juli 1990
Cypern ansöker om medlemskap.

16 juli 1990
Malta ansöker om medlemskap.

15/16 november 1990
EPP:s åttonde kongress i Dublin: "En federal och demokratisk konstitution för Europeiska unionen". En deklaration om en konstitution för Europeiska unionen.

10 december 1990
Överenskommelse i Europeiska rådet om Fördraget om Europeiska unionen (Maastrichtfördraget, undertecknat den 7 februari 1992).