EPP-ED - historia - 1971-1980

22 januari 1972
Fördragen om anslutning av Danmark, Irland och Förenade kungariket undertecknas.

1972
Inrättandet av en "politisk kommitté" för de kristdemokratiska partierna i Europeiska gemenskapen i syfte att förbättra samordningen av politik och samarbete i Europa.

1 januari 1973
Danmark, Irland och Förenade kungariket blir medlemmar i den Europeiska gemenskapen (det norska folket röstade emot anslutningsfördraget i en folkomröstning). Europaparlamentet består av 198 medlemmar, av vilka 52 är kristdemokrater. En ny politisk grupp bildas, Europeiska konservativa gruppen, som består av brittiska och danska parlamentsledamöter. Ledamöterna i det irländska Fine Gael går samman med kristdemokraterna.

1973
Nytt ledarskap inom EUCD: Kai-Uwe von Hassel (CDU-D) utses till ordförande och Arnaldo Forlani (DC-I) väljs till generalsekreterare.

10/11 december 1974
Toppmöte i Paris. I fortsättning kommer toppmöten att kallas sammanträden med Europeiska rådet. Belgiens kristdemokratiska premiärminister, Leo Tindemans, får i uppdrag att utarbeta en rapport om en europeisk union till slutet av 1975. Hans rapport läggs fram i Europeiska rådet i januari 1976.

1975
En arbetsgrupp tillsätts som får i uppgift att lägga fram ett förslag till stadgar för en europeisk union av politiska partier. Wilfried Martens, CVP:s ordförande (Belgien), och Hans-August Lücker, ordförande för den kristdemokratiska gruppen i Europaparlamentet utses till föredragande.

14 januari 1975
Europaparlamentet antar Patijns betänkande om en konvention som inför direkta, allmänna val till Europaparlamentet.

28 februari 1975
Lomé-konventionen undertecknas av 46 utvecklingsländer från Afrika, Västindien och Stilla havet.

5 juni 1975
En folkomröstning i Förenade kungariket resulterar i två tredjedels majoritet för att stanna kvar i gemenskapen.

12 juni 1975
Grekland ansöker om medlemskap.

10 juli 1975
Europaparlamentet godkänner betänkandet om Europeiska unionen, parlamentets bidrag till Tindemans rapport, sammanställt av den belgiska kristdemokraten Alfred Bertrand. De viktigaste punkterna i rapporten var:

• det framtida Europaparlamentet skall ha omfattande budget- och kontrollbefogenheter och bli gemenskapens verkliga lagstiftande organ (eller åtminstone ha samma rättigheter),
  
  
• parlamentet skall kompletteras av ett europeiskt beslutsfattande organ som kan identifieras som en äkta europeisk regering, oberoende av nationella regeringar, och ansvarig inför Europaparlamentet,
  
  
• medlemsstaternas samverkan i beslutsprocessen bör garanteras genom en "statskammare",
  
  
• de olika institutionernas befogenheter, såväl gentemot varandra som gentemot medlemsstaterna, skall beskrivas tydligt och detaljerat.
  

Omröstningen i plenarsammanträdet visade att kristdemokrater och konservativa stod enade bakom förslaget. Bland socialisterna avstod ledamöterna från brittiska Labour och bland liberalerna avstod danskarna. Talesmannen för EPD (gaullisterna) uttryckte ett försiktigt samtycke, men de flesta ledamöter i denna grupp deltog inte i omröstningen. Kommunisterna röstade emot.

22 juli 1975
Ett andra fördrag undertecknas som ändrar vissa budgetregler i fördragen och som inför en förlikningsprocess. Fördraget ökar Europaparlamentets budgetbefogenheter och inrättar Europeiska revisionsrätten.

9 september 1975
Belgaren Alfred Bertrand väljs till ordförande för den kristdemokratiska gruppen.

7 januari 1976
Den belgiska premiärministern Tindemans lägger fram sin rapport om Europeiska unionen.

26 januari 1976
En kommitté bildas som inrättar EUCDW (Europeiska kristdemokratiska arbetarunionen), senare ansluten till EUCD. EUCDW:s verksamhetsprogram fokuserar på följande områden: arbetsmarknads- och sysselsättningspolitik, familjepolitik, bevarande av konkurrensen genom begränsningar för och övervakning av de multinationella företagen, samt förbättringar av arbetsmiljön.

16 februari 1976
Rådet för ömsesidigt ekonomiskt bistånd (Comecon) skickar ett förslag till överenskommelse EEG-Comecon till ministerrådet. Detta var det första formella erkännandet av EEG från staterna inom Comecon. Samtalen avbröts efter den sovjetiska invasionen av Afghanistan 1980.

21 februari 1976
Manifestet, som utarbetats av Europeiska kristdemokratiska unionen (EUCD) i Paris, antas.

29 april 1976
Europeiska folkpartiet bildas i Bryssel. Partiet består av partier från sju olika länder inom gemenskapen. Stadgan tillåter andra mittpartier att gå med så länge de kan acceptera kristdemokratiska värderingar. Detta var särskilt viktigt för de länder inom gemenskapen som av historiska skäl inte hade några partier som uttryckligen kallades kristdemokratiska. Följande partier grundade Europeiska folkpartiet: CDU och CSU i Tyskland, PSC och CVP i Belgien, CDS i Frankrike, Fine Gael i Irland, DC i Italien, CSV i Luxemburg, KPV/CHU och ARP i Nederländerna.

8 juli 1976
Europeiska folkpartiets konstituerande möte i Luxemburg. Den politiska kommittén godkänner enhälligt stadgarna för Europeiska folkpartiet:
"Följande stadgar, baserade på vår kristdemokratiska syn på människa och samhälle och vår önskan att i Europa främja ett samhälle som består av fria individer och ansvarskännande medborgare som alla fullt ut är delaktiga i de sociala, ekonomiska och politiska strukturerna i ett pluralistiskt samhälle, ett samhälle som är rättvist, fredligt och enat i sina mellanhavanden med världens alla folk, antas härmed." (Ur Företalet till EPP-stadgan).
Belgiens kristdemokratiska premiärminister, Leo Tindemans, väljs till ordförande.

12/13 juli 1976
I Bryssel godkänner Europeiska rådet konventionen om direkta val till Europaparlamentet och bestämmer antalet ledamöter som skall väljas till 410. Föreskrifterna som styr de första europeiska valen (datum bestäms till 1978) fastställs i 1976 års lag om val till Europaparlamentet.

Mars 1977
Italienaren och medlemmen av CD-gruppen Emilio Colombo, tidigare italiensk utrikes- och statsminister, väljs till Europaparlamentets talman.

28 mars 1977
Portugal ansöker om medlemskap.

5 maj 1977
Tysken Egon Klepsch väljs till ordförande för den kristdemokratiska gruppen. Han var ordförande fram till 1982 och valdes om 1984. Han var Europaparlamentets talman mellan 1992 och 1994.

25 maj 1977
Inför parlamentsvalet går de tre kristdemokratiska partierna i Nederländerna för första gången till val på en gemensam lista under namnet "Christen Democratisch Appèl".

28 juli 1977
Spanien ansöker om medlemskap.

6 - 7 mars 1978
Europeiska folkpartiets första kongress i Bryssel: ett politiskt program antas: "Gemensamt arbete för ett Europa av fria medborgare ".
Utdrag ur programmet: "Vi, inom Europeiska folkpartiet ... önskar ett enat Europa. Det var kristdemokratiska statsmän som Robert Schuman, Alcide de Gasperi och Konrad Adenauer som lade grunden till det vi hittills har uppnått. Vi fortsätter deras framgångsrika arbete. Vi är fast beslutna att detta historiska arbete i deras anda skall bära frukt. Vårt mål är en europeisk federation, så som Robert Schuman föreslog den 9 maj 1950."

14 mars 1978
Gruppen byter namn till "Kristdemokratiska gruppen (Europeiska folkpartiets grupp)".

22 - 23 februari 1979
EPP:s andra kongress i Bryssel: ett valmanifest för de första direktvalen till Europaparlamentet antas tillsammans med en vädjan till alla europeiska medborgare att konstruktivt delta i de europeiska valen.

13 mars 1979
Europeiska monetära systemet (EMS) träder i kraft.

28 maj 1979
Grekland undertecknar akten om anslutning. Den 1 januari 1981 blir Grekland gemenskapens tionde medlem.

7 - 10 juni 1979
De första valen till Europaparlamentet.
Det totala valdeltagandet var 63,8 procent (111 miljoner människor av totalt 180 miljoner valberättigade). Partierna som ingår i EPP-gruppen fick 32,8 miljoner röster (29,6 procent) och vann 107 mandat. De socialistiska och socialdemokratiska partierna fick 29,5 miljoner röster (26,6 procent) och vann 112 mandat. EPP fick nästan 3,3 miljoner röster (2,9 procent) fler än socialisterna, trots att det inte fanns några EPP-kandidater i Danmark och Förenade kungariket.

9 juli 1979
Första sammanträdet med EPP-gruppen i Europaparlamentet efter de direkta allmänna valen. Egon A. Klepsch återväljs till posten som gruppordförande.

17 juli 1979
Gruppen byter namn till "Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater)".

17-20 juli 1979
Första sammanträdet med det direktvalda Europaparlamentet i Strasbourg. Med stöd från EPP-gruppen väljs den franska politikern Simone Veil, medlem av den liberala och demokratiska gruppen, till talman.

13 december 1979
Europaparlamentet förkastar gemenskapsbudgeten för 1980 med en majoritet av 288 röster mot 64 och med en röst nedlagd.

10 juli 1980
EPP:s Afrikastiftelse bildas "för att främja ett utbyte av idéer mellan demokratiskt sinnade sociala, politiska och kulturella grupper i Afrika och Europa och för att utarbeta gemensamma samarbetsprogram i Lomé-konventionens anda" (artikel 3 i stiftelsens stadgar).

1 - 2 september 1980
EPP:s tredje kongress i Köln: "Kristdemokraterna under 80-talet". Deklaration: Att bevara freden och fullfölja befrielsen av Europa.
"Det är vår uppgift att forma de europeiska idealen. Det är vår generation som skall bekämpa recessionen, inspirera de unga, försvara mänskliga rättigheter och bevara levnadsstandarden. Vi måste arbeta på att väcka hopp och tillit i dessa svåra tider och att släppa los kreativa krafter som kan verka positivt i allas intresse ". (Från Leo Tindemans anförande som ordförande).

7 oktober 1980
Leo Tindemans omväljs som EPP:s ordförande, och Jean Seitlinger som generalsekreterare.

29 oktober 1980
Dom i EG-domstolen i "isoglukosfallet". EG-domstolen erkänner parlamentets rätt att inleda rättsliga förfaranden för att försvara sina befogenheter och förklarar att den förordning som rådet antagit utan att först inhämta yttrande från parlamentet är ogiltig och utan värde.