Tal

Tal av Elmar Brok (PPE-DE, Tyskland),
Ordförande för utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik
Onsdagen den 18 januari 2006

Period av eftertanke (struktur, teman och ramar för en utvärdering av debatten om Europeiska unionen)



Brok (PPE-DE), föredragande för yttrandet från utskottet för utrikesfrågor. – (DE) Herr talman, herr rådsordförande, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! De nationella parlamenten utgjorde den största gruppen i konventet och det var till stor del deras och regeringskonferensens förtjänst att förslaget till konstitutionsfördrag fick ett balanserat mottagande, med fjorton länder som ratificerade det, två av dessa genom folkomröstningar, medan två länder inte ratificerade fördraget. Detta misslyckande berodde inte bara på nationella frågor, utan även på stämningarna i Europa som helhet, och är ett misslyckande för medlemsstaternas nationella politik liksom för EU-politiken, eftersom vi inte har lyckats visa att EU behövs.

Vi måste ta medborgarnas oro på allvar, inte minst i Frankrike och Nederländerna. Vi kan inte bara bortse från den, utan bör tydligt förklara varför vi behöver denna sorts europeiska samarbete. Perioden av eftertanke måste användas till detta. Det är inte en tid för att debattera detaljer i konstitutionen, utan en tid då vi måste visa människor att EU behövs.

Det måste stå klart för oss, och vi måste klargöra detta för andra, att konstitutionsfördraget innehåller saker som medborgarna tidigare kritiserade EU för att sakna, exempelvis en ökad kapacitet att agera i utrikes- och säkerhetspolitiska frågor. Det yttrande jag har utarbetat handlar i huvudsak om detta, som enligt alla opinionsundersökningar är exakt vad medborgarna efterlyser. De vill att Europa ska vara synligt för omvärlden, och det är just i det syftet som det finns bestämmelser i konstitutionen, bestämmelser som bara finns där och som vi under nuvarande omständigheter inte kan införa utan konstitutionen. Genom konstitutionen skapas en ny form av subsidiaritet som involverar de nationella parlamenten och därmed omöjliggör centralstyrning, till stöd för denna form av subsidiaritet baserad på solidaritet.

Medborgarnas rättigheter och stadgan om de grundläggande rättigheterna har en viktig roll att spela här. Konstitutionen förvandlar medborgarna till beslutsfattande aktörer och tillhandahåller också skydd för dem. Vi ska också ha klart för oss att kommissionens ordförande, som ledare för EU:s verkställande organ, i framtiden exempelvis kommer att utnämnas i direkt anslutning till valet till Europaparlamentet, där medborgarna får en roll att spela. Därför bör vi poängtera att del I och del II utgör själva konstitutionsfördraget, medan del III är Nicefördraget. På den punkten har det förekommit missförstånd som vi inte har kunnat undanröja, och därför är jag tacksam för att det österrikiska ordförandeskapet vill lägga fram en färdplan och glad över att Tyskland har för avsikt att ta nya initiativ under sitt ordförandeskap. Vi måste nu koncentrera oss på en dialog, utvärdera perioden av eftertanke, och under 2007 lägga fram våra förslag. Härav följer att vi inte kan agera på en gång, som Andrew Duff och Johannes Voggenhuber föreslår. Det vore för tidigt och det avspeglar inte vad medborgarna vill.