Tal

Tal av Elmar Brok (PPE-DE, Tyskland),
Ordförande för utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik
Onsdagen den 28 september 2005

Inledande av förhandlingar med Turkiet – Tilläggsprotokoll till avtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Turkiet, till följd av utvidgningen



Elmar Brok (PPE-DE), föredragande. – (DE) Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! I tilläggsprotokollet, liksom i så många andra sammanhang som har med inledandet av förhandlingar med Turkiet att göra, tas en viktig principfråga upp, nämligen frågan om ett kandidatland är berett att acceptera alla delar av den helhet som det vill bli medlem i, eller med andra ord om det erkänner alla medlemsstaterna.

I december förra året lade kommissionen fram förslaget till rådet om att ett erkännande enligt internationell rätt för närvarande inte skulle behövas, utan att det skulle räcka med att tilläggsprotokollet om en tullunion mellan EU-25 och Cypern undertecknades. Turkiet uppfyllde detta krav, även om det skedde genom en ensidig förklaring som gjorde att man åtminstone kunde ifrågasätta om protokollet skulle genomföras. Rådet svarade på detta med ett uttalande som innebar att detta helt enkelt inte var giltigt vare sig i politiska eller rättsliga termer. Vårt utskott bad dock kommissionsledamoten, muntligen den 13 september och skriftligen den 15 september, att fungera som mellanhand, vilket han gick med på. Hittills har vi inte fått något svar på frågan om den turkiska regeringen tänker ta med denna ensidiga förklaring i ratifikationsprocessen i landets parlament. Faktum är att vi får ett problem om och när detta blir någonting som det turkiska parlamentet ska ratificera, och Turkiets vägran att genomföra protokollet därmed blir lag. Därför uppmanar jag er att ge utskottet för utrikesfrågor det uttalande som det har begärt, och som nämns i den gemensamma resolutionen, innan vi går till omröstning.

Vi bör vara tydliga med att det är Turkiet som söker medlemskap i Europeiska unionen och inte vi som inbjuder landet att gå med – vilket är det intryck som jag ibland får. Vi får inte glömma bort att det gemensamma uttalande som grupperna har lagt fram innebär att det tilläggsprotokoll som för närvarande håller på att genomföras får stor betydelse. Om vi ska kunna lösa det här problemet bör vi förhandla om kapitlet om tullunionen senast 2006 och avsluta förhandlingarna i slutet av året, så att den här frågan – som också påverkar erkännandet av Cypern – kan lösas snabbt och så att det inte slutar med att vi förhandlar med Turkiet utan att denna grundläggande fråga ser ut att kunna lösas. Därför håller vi med kommissionsledamoten och ordföranden om att vi i framtiden åter kommer att behöva hjälp av Förenta nationerna för att lösa Cypernfrågan som helhet.

Jag kanske får göra några personliga iakttagelser. Igår frågade någon mig varför tortyr i Turkiet – som det finns tusentals exempel på – inte får diskuteras, när en olöst fråga om en general tillåts hindra förhandlingar med Kroatien. Jag måste erkänna att jag inte kunde svara på det. Vi bör vara ärliga i politiken och akta oss för att leta efter argument som kan rättfärdiga våra egna subjektiva politiska syften. I stället måste vi vara mycket tydliga och ärliga med vår inställning i den här frågan. Ett skäl till att den resolution som parlamentets grupper har lagt fram är så viktig är att vi också behöver slå fast att ett av de kriterier som måste uppfyllas är Europeiska unionens kapacitet att ta emot nya medlemsstater – både som ett mål i sig, och eftersom det uppkommer frågor om vad som är ekonomiskt möjligt, vad som faktiskt går att genomföra och vad institutionerna klarar av. Jag skulle vilja att rådet och kommissionen under de kommande veckorna och månaderna lägger ned samma metodiska ansträngningar på funderingarna kring konstitutionen som på Turkiets anslutning. Då kanske vi kommer någon vart i kapacitetsfrågan.

Vi får inte glömma att det – som framgår av gruppernas resolution – är vi i Europaparlamentet som ska slå fast att villkoren formellt är uppfyllda – inte bara ”uppfyllda i tillräcklig utsträckning” som formuleringen lyder – och att frågor om minoriteters rättigheter, reformprocesserna i Turkiet och religionsfrihet spelar en stor roll för detta. I somras hade kommissionsledamoten en brevväxling med Turkiets utrikesminister om stiftelselagen. Utrikesministern tillbakavisade då de förbättringar som kommissionsledamoten föreslog och hävdade att detta var en fråga för parlamentet, och först efter den 3 oktober. Frågor om pluralism, tolerans och religionsfrihet – för att inte tala om den ortodoxa kyrkans rätt att utbilda sina egna präster, vilket den inte har fått göra sedan 1971 – är när allt kommer omkring viktiga frågor som har med Europeiska unionens syn på sina egna värden att göra och som bör framhållas under de första förhandlingsmånaderna.

Som jag ser det spelar utsikterna till medlemskap i Europeiska unionen en stor roll på dessa områden – och detta gäller Turkiet liksom många andra länder. Dessa utsikter påverkar starkt de inhemska reformprocesser som pågår i länder liknande dem på västra Balkan, Ukraina och Turkiet, och vi bör därför aldrig bör stänga dörren för dem. Vi måste dock också vara realistiska och fördomsfria, inte bara i fråga om de resultat som vi förväntar oss av förhandlingarna, utan också i fråga om de mål som vi har.

(Applåder)