Tal

Tal av Hans-Gert Pöttering (PPE-DE, Tyskland),
Oordförande för EPP-ED-gruppen i Europaparlamentet
Onsdagen den 8 juni 2005

Förberedelser för Europeiska rådets möte bl.a. beträffande Europeiska unionens framtid efter folkomröstningen om konstitutionen för Europa (Bryssel den 16-17 juni 2005)



Poettering (PPE-DE), på gruppens vägnar. – (DE) Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionsordförande, mina damer och herrar! Även om gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater blev mycket besviken över folkomröstningarna i Frankrike och Nederländerna, är den största faran nu att vi kan förlora riktningen. Vi säger därför att Europeiska unionen kanske inte är svaret på alla våra frågor, men utan Europeiska unionen kommer vi inte att kunna överbrygga någon av de stora utmaningar vi står inför och därför säger vi: Målsättningen är fortfarande rätt!

(Applåder)

Frankrike och Nederländerna – två erkänt viktiga länder – kan inte ta ansvar för Europeiska unionens 25 medlemsländer. För det andra: De tio länder som har ratificerat konstitutionsfördraget representerar 220 miljoner människor. Dessa tio ratificeringar kan inte och får inte gå över styr. För det tredje: De 13 länder som fortfarande skall ratificera konstitutionsfördraget har rätt att uttrycka sin syn på det. Vi rekommenderar därför en paus för eftertanke. Ingen har någon snabblösning i dag. Vi behöver fundera. Vi måste vara lugna och samlade. Samtidigt måste vi emellertid vara lugna, samlade och beslutsamma, och den rätta lösningen – även om det är stats- och regeringscheferna som skall besluta det – är sannolikt att inleda en period av eftertanke och funderingar, och skjuta upp folkomröstningar för en tid. Vi måste fundera på detta.

Det finns en hel mängd möjliga anledningar till nejrösterna i Nederländerna och Frankrike. Vissa av dem är identiska, vissa inte. De nuvarande ledningarnas, regeringarnas, bristande popularitet kan spela in i detta. Sedan har vi den synpunkt ni tog upp, herr ordförande, en synpunkt som också rör oss i Europaparlamentet: mindre lagstiftning i EU innebär ibland mer för oss alla. Sedan har vi frågan om utvidgningen: det är mycket betecknande att människor har intrycket att allt går för snabbt. Vi måste ta hänsyn till detta.

Enligt vår grupps uppfattning måste vi för det första koncentrera oss på de viktiga frågorna – och med tanke på de frågor som vi diskuterar kommer detta att leda till ytterligare missämja. EU måste vara starkt på de områden där enbart EU kan agera och vi måste även tillämpa subsidiaritetsprincipen striktare. För det andra får vi inte tänja ut Europeiska unionen alltför långt, varken politiskt, kulturellt eller geografiskt. Det är den största oron som uttrycktes i folkomröstningarna, och den måste vi ta mycket allvarligt på.

Vi säger mycket bestämt: pacta sunt servanda. Men pacta sunt servanda gäller inte enbart Europeiska unionen, utan även de länder som vill bli medlemmar i unionen. Det gäller också både Rumänien och Bulgarien! Herr kommissionsordförande! Jag har en begäran till er och era anställda: När ni utarbetar er rapport om framstegen i Rumänien och Bulgarien – parlamentet har gett sitt samtycke till båda länderna, men en rapport om framstegen skall utarbetas – var då vänlig och lägg inte fingrarna emellan, utan beskriv situationen som den verkligen är, öppet och ärligt. Vi förväntar oss det av er. Då kommer vi att kunna dra slutsatser från denna rapport om framstegen.

När det gäller Turkiet förväntar vi oss – rådet måste naturligtvis fortfarande fatta beslut – att även Turkiet kommer att uppfylla villkoren och införa de sex aktuella lagarna. De måste ratificeras. Frågan om huruvida Turkiet är lämpat att bli medlem i Europeiska unionen är också relevant. Turkiet måste även entydigt erkänna Cypern, för hur kan man förhandla med en part som man inte ens erkänner? Vi behöver svar även på detta. Förhandlingarna kommer att vara utan tidsbegränsning. Men vi begär att detta skall bli föremål för eftertanke, och jag erkänner att det i vår grupp, liksom i andra grupper, finns olika uppfattningar om detta. Målsättningen kan vara medlemskap, men ett privilegierat partnerskap kan också komma på fråga. Vi måste föra en öppen och ärlig diskussion om detta, så att vi inte skapar några falska förhoppningar.

Herr rådsordförande, herr kommissionsordförande! Jag önskar er – och jag lyssnade till era imponerande uttalanden med stor glädje – all framgång med budgetplanen. Alla måste göra sitt här: De som har utarbetat skrivelserna, men även Förenade kungariket, så att vi återigen visar att vi kan agera. Detta kommer också att bidra till att återuppbygga förtroendet överlag. Jag önskar rådets ordförande, kommissionens ordförande och naturligtvis också parlamentets talman, all framgång. Denna kris måste ses som en möjlighet! Vi fortsätter på samma väg, även om det kanske inte går lika snabbt. Vi har förstått budskapet, men vi är fortfarande engagerade i EU och EU förblir vår huvudsakliga målsättning!

(Applåder)