Tal

Tal av Hans-Gert Pöttering (PPE-DE, Tyskland),
Oordförande för EPP-ED-gruppen i Europaparlamentet
Onsdagen den 9 mars 2005

Halvtidsöversyn av Lissabonstrategin



Poettering (PPE-DE), på PPE-DE-gruppens vägnar. – (DE) Herr talman, herr kommissionsordförande, herr rådsordförande, mina damer och herrar! Jag skulle vilja inleda denna mycket, mycket viktiga debatt med ett mycket varmt tack till de båda föredragandena, Klaus-Heiner Lehne och Harlem Désir, för deras arbete. Samtidigt som jag framför mitt tack till styrkommitténs ordförande, Joseph Daul, och vår grupps samordnare, Marianne Thyssen, som har utfört ett enastående arbete, skulle jag också vilja tacka alla dem som har bidragit till att vi förhoppningsvis kan samla en bred majoritet i en god sak när vi röstar vid middagstid. Tyvärr kan jag inte kan namnge dem alla.

Kommissionen, vars ordförande och vice ordförande vi i dag hälsar välkomna hit, har fastställt rätt prioriteringar för sin femåriga mandatperiod, nämligen tillväxt och sysselsättning. Vår grupp stöder dem utan tvekan i detta, och det gläder oss också att så betydelsefulla – och så många – företrädare för kommissionen är här.

Vad som står på spel är Europeiska unionens konkurrensförmåga. Låt oss se på några siffror och jämföra oss själva med vår huvudkonkurrent, vår partner och vän Förenta staterna. Om vi sätter nivån i EU-15 till 100, sänktes vår produktivitet per arbetstagare till 93 genom utvidgningen till EU-25, medan arbetsproduktiviteten i USA ligger på 121. Detta visar den konkurrensfördel som Förenta staterna åtnjuter.

Att människorna lever längre är i sig en god anledning att glädjas, men det är också en av de stora utmaningar som vi står inför, eftersom frågan uppstår hur vi kan utnyttja äldre personers erfarenhet. I EU-25 ligger sysselsättningsgraden på 40 procent, medan den är 59,9 procent i Förenta staterna. Borde vi inte fundera på hur vi kan stärka äldres potential och erfarenhet och förbättra deras möjligheter att få arbete? Om vi ser på forskning och utveckling upptäcker vi att Europeiska unionens 25 medlemsstater satsar 1,9 procent av BNP på forskning och utveckling, jämfört med USA:s 2,8 procent. Av detta framgår den väldiga ansträngning som vi måste göra.

Vår grupp välkomnar varmt de två ändringsförslagen om behovet av att stärka företagarandan. Vice ordförande Günter Verheugen gör rätt i att betona de små och medelstora företagens roll, behovet av att skapa en kultur av risktagande, behovet av att uppmuntra personliga initiativ och personligt ansvar och framför allt behovet av ekonomisk lagstiftning som är obyråkratisk och som företag, särskilt de små och medelstora, kan förstå, med ett enkelt och rättvist skattesystem och den förutsägbarhet som behövs i den ekonomiska politiken. Detta betyder att vi måste göra det möjligt för dem som arbetar i företag att känna förtroende för de politiskt ansvariga.

Det är mycket viktigt att utveckla ett tillväxtinriktat makroekonomiskt klimat, att ha en stabil valuta och en dynamisk utveckling i ekonomin och på arbetsmarknaden samt att minska statsskulden. Jag kan därför inte göra annat än att uppmana alla aktörer att reformera stabilitetspakten på ett sådant sätt att pakten – förutsatt att de lyckas med detta – hamnar i centrum för våra gemensamma ansträngningar. Vad som behövs är reformer, flexibilitet, axlande av ansvar och mindre byråkrati, och om vi lyckas med allt detta kommer det även att främja solidariteten – i form av en mycket rationell och förutseende socialpolitik – med de människor i vårt samhälle, i våra medlemsstater, som är i behov av den.

Vad vi begär av medlemsstaterna är att de skall bidra till ett Europa som kan utvecklas och som gynnar tillväxt, ett Europa med växande ekonomi. Detta är dock inget självändamål, utan målet är snarast att skapa arbetstillfällen, att göra så att människorna kan bli delaktiga och använda sina valmöjligheter i Europa. Detta är nu vår gemensamma uppgift.

(Applåder)