Tal

Tal av Jean Spautz (PPE-DE, Luxemburg),
i Europaparlamentet
Onsdagen den 12 januari 2005

Det luxemburgska ordförandeskapets program



Spautz (PPE-DE). – (LU) Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionsordförande, mina damer och herrar! Det luxemburgska rådsordförandeskapet första halvåret 2005 är förmodligen det sista i sitt slag som vi kommer att få uppleva. Enligt konstitutionen för Europa kommer rådsordförandeskapet på stats- eller regeringschefsnivå att ha reformerats permanent när det nästa gång är mitt lands tur att överta ordförandeskapet. Detta innebär att det sista ordförandeskapet – det vill säga detta – måste bli bra, och ett ordförandeskap där framgångarna kommer att hålla för tidens tand.

De största och svåraste uppgifterna för vårt ordförandeskap 2005 har att göra med finanspolitiken. Agendan domineras av beslutet om finansieringsramen för perioden 2007–2013 och av en mer flexibel tolkning av stabilitets- och tillväxtpakten. Finansieringsramen för det utvidgade EU måste förhandlas fram så att ett ambitiöst synsätt på utformningen av EU:s politik inte hindras av nationella budgetrestriktioner.

EU:s 450 miljoner invånare förväntar sig att EU vidtar effektiva åtgärder, och vi kan inte uppfylla deras förväntningar genom att tvista om tiondels eller hundradels procent, så det är mycket viktigt att ordförandelandet Luxemburg når framgång med den krångliga uppgiften att ge EU:s budgetram en europeisk dimension. Genom att göra så handlar Luxemburg i alla européers intresse, och man handlar också i intresse av en union som inte bara utvidgas utan som också gagnar sina medborgare genom att anslå lämpliga medel för sin politik. Om detta misslyckas kommer ytterligare utvidgningsrundor att kraftigt överstiga EU:s förmåga.

Under de kommande sex månaderna skall EU:s stabilitets- och tillväxtpakt omtolkas i enlighet med det ekonomiska läget. Det är i själva verket ekonomiskt förnuftigt att kräva att EU tar hänsyn till verkligheten i tillväxtcykeln, och detsamma gäller kraven på en dynamisk sysselsättningspolitik i EU. Faktum är att pakten handlar om både tillväxt och stabilitet, och en överdriven stränghet får inte hämma tillväxten, som snarare bör främjas.

Den 22 mars i år skall en halvtidsöversyn av Lissabonstrategin genomföras. Då skall det göras en bedömning av vad som hittills har uppnåtts, och nya prioriteringar skall fastslås. Ordförandelandet Luxemburg föreslår att alla medlemsstater senast 2010 skall ha påbörjat påtagliga och påvisbara reformer på vart och ett av de områden där det enligt Lissabonstrategin krävs åtgärder. EU:s ekonomiska förhållanden kommer sedan också att genomgå förändringar under de närmaste fem åren. EU är inte ensamt i världen om att sträva efter att förbättra sina resultat och bli mer konkurrenskraftigt, och därför måste reformplanerna i Lissabonstrategin ha genomförts framgångsrikt senast 2010. Luxemburgs ordförandeskap är väl medvetet om detta och kommer att sträva efter att se till att dess tillkännagivande följs upp av en fas med faktiska framsteg.

Slutligen anser jag att det är mycket viktigt att någonting sägs i denna debatt om de epokgörande händelserna i Ukraina, som är en europeisk stat som under de senaste månaderna har visat sin vilja att bli en av oss och sin förmåga att berika den europeiska familjen med sin övertygelse och sina erfarenheter. Om den europeiska kartan börjar fullbordas under det luxemburgska ordförandeskapet, då bör vi också komma ihåg att Slovakien, Polen, Ungern och Rumänien har en granne där folket ser sin framtid som en av oss i EU.

(Applåder från höger)