Tal

Tal av Iñigo Méndez de Vigo (PPE-DE, Spanien),
i Europaparlamentet
Tisdagen den 11 januari 2005

Konstitution för Europa



Méndez de Vigo (PPE-DE), föredragande. – (ES) Herr talman! När jag hade äran att tala på min grupps vägnar vid det sista plenarsammanträdet under den förra mandatperioden vid en tillställning som genomfördes av parlamentet för att hylla Jean Monnet, Robert Schuman och Altiero Spinelli, frågade jag mig vad EU:s grundare, de europeiska visionärerna, hade tyckt om den punkt i den europeiska integrationen vi kommit till och vad de hade tyckt om den europeiska konstitutionen.

Som jag tidigare har sagt och upprepar i dag tror jag inte de hade trott att det som hände var verkligt. Med tanke på att vi lämnar bakom oss ett Europa splittrat av inbördes konfrontationer innebär denna konstitution ett stöd för fred på vår kontinent och, för att använda Bronisław Geremeks vackra uttryck, konstitutionen lappar ihop Europas två delar.

Vi bryter upp från ett Europa fördärvat av diktatoriska regimer och övergår till ett Europa som grundar sig på demokratiska system där grundläggande rättigheter respekteras, och detta får stöd av konstitutionen. Efter ett Europa med ransoneringskuponger fastställs med hjälp av denna konstitution ett Europa med välstånd och materiellt välbefinnande. I övervinnandet av ett Europa som försvunnit från världen ger denna konstitution stöd åt ett solidariskt Europa. Detta visade den enorma våg av solidaritet som har uppstått på vår kontinent för att hantera effekterna av en annan våg, den hemska våg som drabbade Asien. Denna konstitution kommer att ha och har instrument som från och med nu tillåter Europa att spela en större roll i världen.

Jag anser att konstitutionen markerar att det inte finns någon återvändo. Precis som mitt lands konstitution för inte så länge sedan var en harmonisk konstitution som tillät oss att gå framåt kommer den europeiska konstitutionen att tillåta alla européer att gå framåt tillsammans i ett projekt som utgörs av en gemensam civilisation.

Det värdefulla med den europeiska konstitutionen är att den undanröjer alla tvetydigheter. Det är det första dokumentet som definierar vad Europeiska unionen är, som en union av stater och medborgare. Den försvagar inte medlemsstaterna, tvärtom eftersom unionens behörigheter är behörigheter som härrör från medlemsstaterna. Den försvagar inte heller nationella konstitutioner utan snarare förstärker dem, eftersom den europeiska konstitutionens styrka härrör från de nationella konstitutionernas styrka.

Med denna konstitution visar Europa att det är mycket mer än en marknad. Det är också en marknad, och det är viktigt, men det är mycket mer än så: det är ett projekt som utgörs av gemensam civilisation som grundar sig på vårt religiösa, kulturella och humanistiska arv. Detta bekräftas i ingressens första mening som grundar sig på värden som frihet och mänsklig värdighet och som bygger på stadgan om de grundläggande rättigheterna.

Det är också en konstitution som väljer ett särskilt ekonomiskt system: ett kapitalistiskt system med en social dimension. Om vi tittar på Europas historia kan vi se att det inte var så självklart för femtio år sedan. I dag är det självklart.

Herr talman! Av alla dessa skäl tror jag att många av de flaggor som parlamentet har vecklat ut de senaste åren i dag står lika stolta som dem vi har lämnat bakom oss. Jag anslöt mig till parlamentet för tretton år sedan när det var en rådgivande folkförsamling. I dag är det inte längre det. Jag anslöt mig till parlamentet när det talades om Europeiska unionens demokratiska underskott. Jag anser att Europeiska konstitutionen kommer att sätta stopp för det demokratiska underskottet, då denna konstitution, som min vän Richard Corbett alldeles riktigt har påpekat, innebär att mer demokrati, större effektivitet, mer klarhet och större öppenhet införs.

Herr talman! Detta arbete har utförts av många människor under många år. Jag skulle vilja ge uttryck för min tacksamhet mot dem här i dag. Jag skulle vilja påminna er om sådana namn som Emilio Colombo, Marcelino Oreja, Fernand Herman, Giorgio Napolitano, Olivier Duhamel, Antonio Seguro, Dimitris Tsatsos, Antoinette Spaak och alla människor som sitter i parlamentet i dag och har försvarat det som i dag kommer att förverkligas. De har ofta kallats utopister eller drömmare. Nåväl, i dag förverkligas dessa drömmar och utopier. Vi här i parlamentet kan känna oss riktigt stolta över det arbete vi har utfört.

Herr talman! För åtta år sedan, just i denna kammare, försvarade en ung parlamentsledamot sin åsikt om Amsterdamfördraget och sade att det inte var perfekt, vilket vi visste, men att det inte var slutdestinationen. Han citerade, vilket jag kommer att upprepa här i dag, Miguel de Cervantes, desillusionerad över livet under sina sista dagar, som sade att det fanns tillfällen när vi måste välja om vi vill vara en väg eller ett värdshus. Vi valde vägen, och den vägen har lett oss till var vi är i dag. I dagens bekväma värdshus som representeras av den europeiska konstitutionen tror jag att vi européer under de kommande åren kommer tycka att det är ett effektivt instrument för att gå framåt med Europa när det gäller fred, frihet, rättvisa och solidaritet. Det skulle därför glädja mig om parlamentet i morgon röstade för detta dokument. Detta är mycket viktigt eftersom det inleder en ny era på vår kontinent.

(Applåder)