Tal

Tal av Elmar Brok (PPE-DE, Tyskland),
Ordförande för utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik
Tisdagen den 11 januari 2005

Konstitution för Europa



Brok (PPE-DE), föredragande för yttrandet från utskottet för utrikesfrågor. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Det vi har fått är ett konstitutionellt fördrag som bygger på det arbete som utfördes av ett konvent som till stor del bestod av parlamentsledamöter, och med tanke på att det var de som gjorde detta genombrott möjligt ligger Europas utveckling inte längre i diplomaters händer. Nittio procent av utkastet som utarbetades av konventet gick sedan igenom regeringskonferensen, och jag tror att det var denna metod, som involverade Europas folk genom deras valda företrädare, som var avgörande när det gäller de framsteg som gjordes.

Det är inte allt i denna konstitution som är perfekt, men jag tror att det avgörande är att den är bättre än det vi har för närvarande. Detta konstitutionella fördrag förstärker medborgarnas rättigheter. Stadgan om de grundläggande rättigheterna kommer att ge dem rättigheter och garantier. Det stärker medborgares rättigheter eftersom valet av kommissionsordförande i framtiden kommer att vara direkt beroende av Europaparlamentets röster. Allmänhetens rättigheter stärks både genom folkomröstningen och genom Europaparlamentets utvidgade rättigheter. Denna konstitution har blivit öppnare eftersom den gör maktfördelning och ansvar tydligare. Därigenom blir förfaranden mer lättöverskådliga eftersom rådet, åtminstone vid beslut om lagstiftning, måste hålla offentliga möten.

Utvidgningen av majoritetsbeslut kanske inte är tillräcklig, men det är något väsentligt och gör Europeiska unionen mer effektiv. Det är något som är tydligt på andra områden, som till exempel när det gäller avskaffandet av pelarstrukturen och införandet av en enda juridisk person, och särskilt när det gäller de väsentliga förbättringar som gjorts på områdena för utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik.

Vårt Europa är grundat på värden. Stadgan om de grundläggande rättigheterna, som jag anser i hög grad utgår från den kristna uppfattningen av vad som menas med mänsklighet, är ett av dess underverk – i alla fall enligt min uppfattning. Då den har utarbetats av ett tidigare konvent är det storartade med den nu att så många människor kan ha en sådan gemensam värdegrund som ledning och att de som stiftar våra lagar i framtiden måste se till att dessa värden följs. Detta är rättsligt bindande snarare än en fråga om en ledande princip.

Vi vill att vårt Europa skall vara en gemenskap, och det är vad konventet ville. När vi nu går framåt för att få konstitutionen att fungera måste vi prioritera det som konventet ville hålla fast vid, utan att genomförandet ändras av ett teknokratiskt tillvägagångssätt.

Vi har redan nu en diplomattjänst som skall tillämpas, och vi hör hela tiden om försök som redan gjorts i utrikesministeriernas korridorer att bestrida kommissionens makt – och följaktligen också den som tillkommer Europeiska gemenskapen med sitt parlament – som ett medel för att etablera en ny mellanstatlig myndighet.

Även det sätt på vilket den representeras utomlands visar också att Europeiska unionen är en gemenskap, och detta framgår av dess yttre förbindelser, inom utveckling och många andra aktivitetsområden. Detta får inte ändras genom att dessa fördelas på ett teknokratiskt sätt i en diplomattjänst. Här har vi kämpat för att säkerställa betydande rättigheter för kommissionen, utan vars godkännande inget händer. Jag vill påpeka för den och för rådet att vi kommer hålla detta under noggrann uppsikt.

Sättet som Europas makt och ansvar är fördelat på tydliggör att denna makt och detta ansvar tilldelats av medlemsstaterna, och det är av denna anledning allt prat om en superstat är fullständigt nonsens.

(Applåder)

Faktum är att medlemsstaterna även i fortsättningen kommer att vara suveräna, och alla befogenheter som inte uttryckligen definieras som europeiska kommer att stanna kvar hos dem. I detta avseende överträffar denna konstitution allt annat vi har haft, och eftersom motståndarna till en superstat hävdar att Nicefördraget är värre är det de som verkligen borde vara för konstitutionen. Det är sanningen i det hela, och därför vill jag be James Hugh Allister och Philippe de Villier att med öppna ögon se hur saker och ting är och inte säga saker till sina väljare och allmänheten som inte stämmer.

Detta Europa försöker samla suveränitet där vi som individuella stater är för svaga för att göra det på egen hand. Detta innebär att vi inte vill ta bort suveräniteten, tvärtom, vi vill återvinna den för våra medborgares räkning där vi annars inte kan agera.

Nu när tsunamin har drabbat oss ser vi att nationalstaterna inte längre kan hjälpa till på egen hand, då det är mer än de klarar av. Därför måste våra folk få ytterligare styrka genom att vi samarbetar för att kunna överleva i denna globaliserade världsordning. Det är trots allt hela poängen med detta europeiska projekt, som hade som traditionellt syfte att förhindra krig i Europa – ett syfte som vi inte får glömma bort. Samtidigt måste medborgarna, staterna och folken hålla fast vid sina egna identiteter. Som tysk vill jag också i framtiden kunna bli arg när vi förlorar i fotboll mot Nederländerna. Vi vill hålla fast vid vår identitet. Vårt välstånd har sitt ursprung i mångfalden. Det innebär dock inte att vi inte agerar gemensamt i situationer där vår styrka är beroende av att vi samarbetar.

Vi bör se till att konstitutionen ratificeras med framgång. Inhemsk dagspolitik får inte tillåtas att vara avgörande för hur medlemsstaterna och deras partier hanterar ratificeringsförfarandet. Det som däremot är avgörande är det historiska ögonblick då ratificeringen kommer att gå framåt, och då det blir uppenbart var statsmännen finns i medlemsstaterna.

(Applåder)