Print
Send by e-mail
Contact

Tal

Utvidgningen




Poettering (EPP-ED). – (DE) Herr talman, herr rådsordförande, kommissionär Verheugen, kära kolleger! Detta är en betydelsefull, historisk dag. En dag av stor glädje och djup tacksamhet. Tillåt mig ett par personliga ord. Jag har haft privilegiet att tillhöra detta parlament sedan 1979. Om någon då vid det första direktvalet till detta parlament hade sagt till mig: ”Du kommer den 9 april 2003 att besluta om huruvida tre Sovjetrepubliker – Estland, Lettland och Litauen, huruvida stater i Warszawapakten – Polen, Tjeckien, Slovakien, Ungern och Slovenien – och de båda staterna Malta och Cypern skall anslutas till Europeiska unionen”, då hade jag svarat: ”Det är en storartad dröm, det är en storartad vision”. Men, kära kolleger, denna dröm, denna vision blir nu verklighet, och låt oss vara hjärtinnerligt tacksamma och glädja oss åt det!

(Applåder)

Mina damer och herrar, våra tankar går också tillbaka till den europeiska historien, eftersom vi bara kan utforma framtiden om vi känner till historien. De går tillbaka till de fruktansvärda, brottsliga åren under nationalsocialismen 1933-1945. Vi tänker på den 17 juni 1953, på de sovjetiska stridsfordonen i Budapest 1956 och i Prag 1968, och vi tänker på den storartade frihetsutvecklingen under 80-talet, på Solidarnocz, på människornas frihetsvilja i Europas östra och centrala delar, och vi tänker på murens fall den 9 november 1989.

Robert Schuman – vår gruppsal bär hans namn – sade redan på 60-talet: ”En dag kommer alla européer att höra till Europeiska gemenskapen, till Europeiska unionen, i frihet och i fred.” Detta har alltid varit vår grupps mål.

Jag vill säga ett hjärtligt tack till alla som har medverkat. Framför allt till föredraganden Elmar Brok, men även till föredragandena från budgetutskottet, Reimer Böge och Joan Colom i Naval, och även till er, kommissionär Verheugen, som representerar alla i kommissionen.

Kandidatländerna har redan väldiga ansträngningar bakom sig, och de har väldiga ansträngningar framför sig. Framför allt måste vi sammanföra och försona Europa i moraliskt och intellektuellt hänseende. Därför skulle vi ha uppskattat om den store presidenten Vaclav Havels och hans efterföljares, Vaclav Klaus, tjeckiska regering hade haft kraften och modet att också säga ett par ord av beklagande och sorg över att människor fördrivits. Vi måste åstadkomma försoning genom sanning, och det är nu vår gemensamma uppgift att se framåt.

Till dem som anser att det europeiska huset ännu inte är färdigt och att de därför inte borde rösta för utvidgningen vill jag säga: Vi har genomdrivit detta konvent, och vi kommer att arbeta hårt för att det snart skall finnas en europeisk författning, och att då alla européer gemensamt kan gå vägen in i framtiden, på en rättslig grundval. Den helt överväldigande majoriteten i vår grupp har – i största utsträckning enhälligt – sagt ”ja” till varje enskilt land. Ni är välkomna in i Europeiska unionen, in i vår värdegemenskap! Låt oss gemensamt följa detta gamla Europa, som ändå alltid förnyar sig, in i framtiden! Det önskar vi vår kontinent.

(Applåder)