Print
Send by e-mail
Contact

Tal

Irak




Poettering (EPP-ED). – (DE) Herr talman! Herr rådsordförande, det gläder oss att ni är här i dag, och vi hoppas att vi under det grekiska ordförandeskapet i rådet kommer att få flera tillfällen att hälsa er välkommen. Kommissionär Patten, kära kolleger! När det handlar om frågor om krig och fred, då för vi denna diskussion inte bara med förnuftet, utan – naturligtvis – också med känsla. Då måste vi alltid utgå från att vi till slut lyckas undanröja hotet och samtidigt, förhoppningsvis, säkra freden.

I början av vår analys måste vi göra en klar beskrivning av den faktiska situationen. Vi skulle inte ha någon diskussion här i dag, FN:s säkerhetsråd skulle inte befatta sig med den fråga vi ägnar oss åt, om inte Saddam Husseins brottsliga regim funnes i Bagdad. Vi måste klart säga att Saddam Husseins regim stöder sig på underrättelsetjänst, våld, mord och terror. Jag håller fullständigt med ordföranden i rådet när han säger att målet måste vara att Irak skall avrusta helt och fullt. Kära vänner, innan vi riktar blicken mot Amerika – och jag skall strax säga något om det – innan vi kritiserar amerikanerna, måste vårt första argument vara att Saddam Hussein skall avrusta fullständigt! Det är problemets kärna.

(Applåder)

Mina damer och herrar, låt oss nu titta på Amerika. Jag ser med djupt beklagande att Amerika över hela världen – inte bara i Europa – sätts på de anklagades bänk, och därför ber jag oss alla att vi skall föra en rimlig diskussion med våra amerikanska partner och vänner.

Jag erinrar mig mycket väl vår debatt i Bryssel dagen efter den 11 september 2001, efter terrorattackerna i Washington och New York. Låt oss komma ihåg dessa timmar den 11 september 2001, när man under några timmar fick intrycket att Förenta staternas beslutscentrum – inte bara Pentagon, utan också Vita huset och Capitolium – skulle ha kunnat träffas och Förenta staterna inte längre skulle ha varit handlingsdugligt. Detta hade varit en skräckvision, och därför säger vi att det är bra att Amerikas förenta stater finns. Vi är Amerikas vänner och partner! Detta gäller för vår grupp.

(Applåder)

På den grundvalen ber jag också om – och vi underskattar inte Amerikas stora historiska bedrifter: mot nationalsocialismen och kommunismen på 1900-talet – att vi, när vi nu talar om Amerika, alltid skall vara medvetna om att Amerika är en demokrati, och amerikanerna har alltid löst svåra problem med demokratiska medel. Så kommer det att vara nu också.

Låt oss också komma ihåg att Saddam Hussein nu visserligen håller på att avrusta, i fråga om vapen som han alltid har sagt att han inte alls har, nämligen al-Samoud-2-robotar, kanske nervgas, mjältbrandsbakterier, men han är bara beredd att förstöra dessa vapen stegvis därför att amerikanerna står där i regionen med 260 000 soldater. Det vore en storartad bedrift för president George W Bush om man lyckades åstadkomma en total avrustning av Irak med hjälp av närvaron av dessa trupper – men med fredliga medel.

(Applåder)

Detta måste vi säga med all tydlighet. Vi, vår grupp – och jag talar för hela gruppen – och i fråga om en så viktig fråga finns det naturligtvis olika åsikter – vi är helt klart av den åsikten att vår moraliska styrka består i att vi har respekt för rätten. Därför säger vi precis som kommissionsledamot Patten och rådets ordförande Papandreou: Alla åtgärder som riktar sig mot Irak måste äga rum inom ramen för det internationella samfundet och inom ramen för internationell rätt. Därför hoppas vi att Förenta nationerna skall lyckas att på fredlig väg bidra till en fullständig avrustning av Irak.

Låt oss titta på oss själva – på européerna. Vi är alltid duktiga när det gäller att kritisera Amerika. Men det finns inte för mycket Amerika, utan det finns för lite Europa! Det är inte bra om den ena regeringen efter den andra går sin egen väg i Irakfrågan, utan att först ha diskuterat med de andra.

(Applåder)

Jag vill inte nu kritisera enskilda regeringar, men det grundläggande felet i Europa är att var och en anser att han måste gå sin egen isolerade väg. Om vi fortsätter på detta vis, kommer vi varken att uppnå något i världen, eller kunna påverka våra amerikanska vänner, utan vi måste fråga oss själva: Vad kan vi, européerna, göra för att vi skall bli handlingsdugliga globalt med tanke på våra värderingar, som rådets ordförande helt riktigt har sagt?

Låt mig göra ytterligare två påpekanden. Vi måste försöka att med alla fredliga medel se till att denna konfrontation med den brottsliga regimen i Irak inte blir en konfrontation med den arabiska världen. Jag skulle välkomna, herr talman, om inbjudan till den algeriske presidenten Bouteflika eller Egyptens president Mubarak att tala här i kammaren skulle kunna förverkligas mycket snart, så att vi på så vis kan ge uttryck för att vi vill ha ett partnerskap, och att vi – om det går – vill ha vänskap mellan oss och den islamiska och arabiska världen.

Vi är positiva till att den franske presidenten nu med stor framgång har besökt Algeriet. När han säger att vi måste intensifiera Medelhavsdialogen, då önskar jag för allas vår del att detta inte bara är ord, utan att orden skall följas av handling, inte bara handling i form av politiskt samarbete, utan handling i form av hjälp till självhjälp i dessa länder i Nordafrika – så att människorna där får en framtid och inte förs vilse in i några som helst våldsåtgärder. Partnerskap och vänskap med den arabiska världen!

Ett avslutande påpekande: Israel har en ny regering. Vi vädjar till premiärminister Sharon att han nu utnyttjar sin styrka till att också gå palestinierna till mötes, så att vi där kommer fram till en verklig fredlig lösning, med en israelisk stat inom säkra gränser, men också en palestinsk stat, där palestinierna kan leva i värdighet.

Herr rådsordförande, herr kommissionär! Om vi förstärker våra ansträngningar i denna riktning – inte varje land i Europeiska unionen för sig, utan gemensamt – kan vi också åstadkomma något i världen med tanke på våra värderingar – för frihet, demokrati och fred.

(Applåder)