Print
Send by e-mail
Contact

Tal

Läget i Irak




Poettering (EPP-ED). – (DE) Herr talman, herr rådsordförande, kommissionsledamot, ärade kolleger! Europeiska unionen och Nato står inför ett vägskäl. Europa erbjuder en dyster anblick, men i varje kris finns en möjlighet. Låt oss därför inte säga att den europeiska gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken är meningslös, att den har misslyckats. Låt oss i stället fördjupa våra ansträngningar att skapa en utrikes- och säkerhetspolitik som verkligen ligger på det gemensamma planet.

En tydlig analys måste dock ligga i botten. Denna analys säger att problemet är Saddam Hussein som leder en terrorregim grundad på brott, terror och mord. Kommissionsledamot! Egentligen är Irak ett rikt land men plundras av sin diktator. Den som menar att problemet är Förenta staterna förväxlar alltså orsak och verkan. Problemet ligger hos den irakiske diktatorn.

(Applåder)

Vår partigrupp är av den fasta åsikten att massförstörelsevapen i Saddam Husseins händer är ett hot mot regionen och världsfreden. Nedrustningen måste ske inom ramen för FN, fredligt om det går, men om det inte går på fredlig väg måste det göras med hjälp av militär. Ansvaret för om det skall ske på fredlig väg eller med militära medel ligger hos Saddam Hussein, den irakiske diktatorn.

(Applåder)

Det är viktigt att påminna om i vilken ordning händelserna har ägt rum. Oenigheten mellan Europa och Förenta staterna beror på Tysklands självisolering, som Tysklands nuvarande förbundskansler är skuld till.

(Applåder från höger, häcklande)

I den tyska valkampanjen sade förbundskanslern: ”Oavsett vad FN gör, vi står utanför!”. Oavsett bevekelsegrund ledde uttalandet till att Tyskland på eget bevåg isolerades och lättade på pressen på Saddam Hussein. Detta är ett antieuropeiskt handlande. Först bör man nämligen tala med européerna innan man gör så konsekvenstyngda uttalanden till allmänheten ute på valmöten. Det hela upprepades också i arbetet inför delstatsvalen. Inte för att han hade någon framgång med detta vad röstsiffrorna gäller.

Det andra kronologiska elementet är den tyskfranska förklaringen från firandet av Élyséefördraget. Resultatet blev ett felaktigt politisk-psykologiskt intryck att den franska ståndpunkten nu var den tyska – detta säger jag med särskild adress till våra franska vänner. Frankrike har alltid varit mycket mer differentierat än så, men detta var det politiska intryck man fick.

Sedan kom de åttas förklaring. På min partigrupps vägnar vill jag säga följande: Vi beklagar förfaringssättet, nämligen att inte agera i ett gemenskapsförfarande, vilket vi inte kan godkänna. Vi stöder dock substansen i förklaringen. Detta behövdes för att ge en vänskaplig signal till våra amerikanska partner.

(Applåder från mitten och från höger)

Nu ställs vi inför frågan hur vi skall gå vidare. Jag menar att vi bör tänka igenom hur vi uppfattar våra förbindelser med Förenta staterna. Om vi menar att Europas enhet står i motsats till Förenta staterna, då bygger vi vårt Europa i sand. I stället behöver vi ett partnerskap mellan Europeiska unionen och Förenta staterna som ömsesidigt grundar sig på ett jämlikt samarbete och partnerskap.

Givetvis ställer vi också krav på våra amerikanska partner. Vi anser att det är fel av den amerikanska regeringen under president Bush att snarast betrakta Förenta staternas förbindelser med Europa som bilaterala, dvs. Washington-Paris, Washington-London, Washington-Rom, Washington-Madrid, Washington-Berlin osv. I förbindelserna mellan Förenta staterna och Europeiska unionen måste vi européer agera gemensamt och de europeiska institutionerna vara den amerikanska regeringens förhandlingspartner.

(Applåder)

Avsaknaden av ett jämlikt partnerskap med Förenta staterna strider även mot de amerikanska intressena, vilket tydligt visar sig nu när den europeiska oenigheten också får konsekvenser för Nato. Även den amerikanska regeringen och president Bush bör inse att ett enat Europa är viktigt också för Förenta staterna.

Jag ser det som riskabelt för Europa – min partigrupp likaså – att återgå till en gammaldags axelbildning. Tänk om det vi anar just nu blev verklighet – jag skall inte säga en axel, men något som kan liknas vid en gemensam hållning för å ena sidan Paris-Berlin-Moskva och å andra sidan London-Rom-Madrid-Washington. Det är faktiskt en skräckvision att Europa ter sig sådant. Därför måste vi agera inom ramen för gemenskapen. Allt vi gör nu måste vi göra på gemenskapsnivå.

Därför, herr rådsordförande, stöder vår grupp ert beslut att sammankalla till ett toppmötet med stats- och regeringscheferna.

Så ett ord om Turkiet: Våra turkiska partner ber oss infoga dem i våra planer och ställa försvarsvapen till deras förfogande, och jag menar att vi inte kan tillbakavisa en sådan anhållan, en sådan begäran. Jag hoppas på resultat även i denna fråga!

(Applåder)

Jag önskar rådets ordförandeskap tre resultat kommande måndag: en gemensam europeisk hållning, en bro över den djupa sprickan mot Förenta staterna och en signal till den irakiske diktatorn att han måste nedrusta. Förhoppningsvis kommer allt detta att ske på fredlig väg inom ramen för FN!

(Livliga applåder)