Print
Send by e-mail
Contact

Tal

Mötet mellan utrikesministrarna i Europa-Medelhavsområdet (Valencia den 22-23 april 2002)


Poettering (EPP-ED). – (DE) Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionär, kära kolleger! De applåder som kommissionär Patten just fick visade att en situation, även om den är mycket dramatisk och nästan ger uttryck för hopplöshet, aldrig får leda till att vi slutar att tala med varandra. Ty om vi slutar med det så kommer bara vapnen att tala. Det är viktigt att denna debatt om Medelhavsdialogen äger rum här i dag. Jag vill uttryckligen tacka det spanska ordförandeskapet så hjärtligt för dess engagemang.

Förmodligen har Medelhavsdialogen, trots de skakande händelserna i Mellanöstern, aldrig varit så nödvändig som nu. Ty vi löper i dag stor risk för att det verkligen skulle kunna inträffa en clash of civilizations. Denna clash kommer att uppstå när vi i våra egna huvuden börjar bygga upp murar mellan kulturerna. Därför måste det vara vår uppgift att i dessa dagar, och i framtiden, föra denna dialog. Det måste vi göra först och främst!

Men nu blir jag oroad när jag hör att man å ena sidan föreslår denna stiftelse för en dialog mellan kulturerna, vilket vi välkomnar, men att å andra sidan denna miljon euro, vilket helt uppenbart inte är något särskilt stort belopp, eventuellt inte kommer att ställas till förfogande. Om vi undertecknar dokument och dessa dokument sedan förlorar i betydelse så fort vi lämnar konferensen, då är det ingen mening med konferenserna! Därför ber jag det spanska ordförandeskapet och kommissionen att se till att man också ställer det erforderliga beloppet till förfogande, så att vi får en sådan dialog.

(Applåder)

Dessa veckor och månader, när vi väntar på att utvidga Europeiska unionen, blickar vi framför allt åt öster. Men det är viktigt att titta söderut, ty hoten där är förmodligen mycket större än de problem som vi har i östra Europa. Om det stämmer att avståndet mellan Algeriets huvudstad Alger är mindre än avståndet mellan Paris och Warszawa, så klargör detta även geografiskt för oss att Medelhavsområdet, Nordafrika och Mellanöstern är av största betydelse för oss européer.

Vi kämpar för att få ett verkligt politiskt strategiskt partnerskap med Medelhavsområdet, med Nordafrikas länder och med Mellanöstern, såväl som ett socialt och kulturellt partnerskap. Naturligtvis är kampen mot terrorismen viktig, och vi är alla positiva till denna kamp. Men vi får inte reducera vår dialog med den arabiska och islamiska världen till bekämpningen av terrorismen, utan dialogen måste innefatta alla politiska, ekonomiska, finansiella och kulturella frågor. Därför måste vi göra mycket mer där än vad vi tidigare gjort.

(Applåder)

Naturligtvis är det viktigt att ha en parlamentarisk församling för Europa och Medelhavsområdet. Det har vi ju krävt. Men vi skulle inte ta vårt ansvar som européer, som Europaparlament, om vi ansåg att vi redan hade fullgjort våra uppgifter genom att skapa en sådan institution. Nej, det måste handla om att omsätta de högtidliga förklaringarna till verklighet. Efter att jag redan flera gånger varit i Israel, har jag besökt många stater i den arabiska världen, och mitt intryck är att dessa länder bara kan leva i säkerhet, frihet och demokrati om vi verkligen lyckas skapa arbetstillfällen där. Kommissionären har ju talat om att det krävs 40 miljoner arbetstillfällen i Medelhavsområdet. Om dessa inte skapas, då kommer ungdomarna att fortsätta att sätta sig i båtarna, och då kommer uppskattningsvis varje år 7 000 människor enbart från Marocko att omkomma på Medelhavet, därför att de vill till Spanien eller Portugal. Därför måste utvecklingen i dessa länder lyckas. Vi måste framför allt bidra till att ekonomin privatiseras, och att det finns möjligheter för de små och medelstora företagen, så att det kan skapas arbetstillfällen. Analfabetismen i Nordafrikas stater måste undanröjas, ty utbildning är en av de viktigaste förutsättningarna för människornas utveckling, och den är framför allt också en förutsättning för att kunna förverkliga de mänskliga rättigheterna.

Beträffande Mellanöstern: Vi har i vår grupp också fört mycket intensiva diskussioner i dessa frågor, eftersom det ju är ett allvarligt och svårt ämne. Men vi vill först och främst säga: Sluta med denna politik med öga för öga, tand för tand! Om den fortsätter kommer det aldrig att bli fred i Mellanöstern! Därför är det viktigt att de israeliska trupperna nu drar sig tillbaka. Men vi säger samtidigt: Det är en förbrytelse att övertala unga människor att binda på sig sprängladdningar för att på så vis också döda andra människor! Därför måste vi ställa krav på båda sidor, på samma vis både på Israel och på palestinierna.

Vi måste också hålla fast vid att våra amerikanska vänner inte ensamma kan skapa fred. Amerikanerna måste naturligtvis lämna ett viktigt bidrag, men hos palestinierna är förtroendet för oss européer av olika skäl större än för våra amerikanska vänner. Därför måste vi även av den anledningen – naturligtvis också på grund av Israel, men också av detta skäl – ta ett viktigt ansvar i denna region. Det finns lyckligtvis också mycket trovärdiga företrädare för Israel. Vi talade ju i går under talmanskonferensen med ordföranden i Knesset, Avraham Burg, och jag måste säga att detta samtal återgav mig hoppet, eftersom det i Israel också finns politiker som ställer försoningen och inte tvisterna och de militära aktionerna i förgrunden.

Vi uppmanar de inblandade parterna, palestinierna, israelerna och världssamfundet, att stärka våra ansträngningar, så att det äntligen blir fred i Mellanöstern, så att vi som européer också får en bra framtid tillsammans med länderna i Medelhavsområdet och så att Israel och Palestina kan leva inom trygga gränser. Enbart detta kan tjäna de mänskliga rättigheterna i Mellanöstern!

(Applåder)