Print
Send by e-mail
Contact

Tal

Val av Europaparlamentets talman

Poettering (EPP-ED). – (DE) Herr talman, herr kommissionsordförande, kära kolleger! Denna dag, den 15 januari 2002, är en betydelsefull dag i Europaparlamentets historia. Vi har valt en ny talman och jag skulle å Europeiska folkpartiets och Europademokraternas vägnar vilja gratulera er å det hjärtligaste!

(Applåder)

Jag ber de andra grupperna – jag kommer strax att säga något till kandidaterna också – om förståelse, när jag säger detta: Det har funnits många som har tvivlat på att det är möjligt att välja en ledamot från ett mindre land, ordföranden för en mindre grupp, till talman för Europaparlamentet. Jag skulle vilja säga till er, herr talman, men också till oss alla: Jag är mycket tacksam över att vi fick chansen – också vår grupp – att tydliggöra kulturen i Europa, att även en liten grupp, ett litet land, har en chans att få ta hand om en av de viktigaste uppgifterna i Europeiska unionen.

(Applåder)

Detta Europa hade varit ett fattigt Europa om det bara gällde att ge de ansvarsfyllda ställningarna till personligheter från de så kallade större länderna. När var och en har en chans och när personligheter från Irland som ni kan bli Europaparlamentets talman, eller när vår högt uppskattade kollega Jacques Santer från Luxemburg kan bli Europeiska kommissionens ordförande, då är detta Europa ett Europa som respekterar alla människors, alla européers värdighet.

Detta är, tror jag, budskapet i dag: Vi ger på nytt uttryck åt det faktum att det inte är ett fåtal som behärskar detta Europa, utan att var och en har sin röst, sin betydelse och sitt ansvar. Jag önskar er, herr talman, lycka till med ert arbete – och ni utför nu detta arbete för hela Europaparlamentets räkning – och mycken framgång med den gemensamma framtiden för vår gamla europeiska kontinent som om och om igen förnyar sig.

Jag skulle vilja säga ett ord av erkännande till era medtävlare: Gérard Onesta, Francis Wurtz, Jens-Peter Bonde och alldeles särskilt också till David Martin. David Martin, jag kommer mycket väl ihåg, att vi för några år sedan tillsammans hade en diskussion i Edinburgh, huvudstaden i ytterligare en liten nation i Europa, i Skottland.

För många år sedan, då jag inte hade något särskilt ansvar här i parlamentet, blev jag speciellt medveten om att det är mycket berikande, men också högst nödvändigt, att grupperna i Europaparlamentet, även om de har olika politiska inriktningar, i en fråga är överens och förbinder sig att arbeta för vår kontinents fredliga, frihetliga och demokratiska framtid. Därför skulle jag i dag även vilja rikta ett hjärtligt tack och ett ord av erkännande till alla medtävlare, i synnerhet David Martin!

(Applåder)

Får jag säga ett sista ord! Herr talman, denna kontinent var delad. När många valdes till detta parlament 1979 – i min grupp, i andra grupper – då hade ingen vågat drömma om att vi om några år här i Europaparlamentet kommer att kunna välkomna kolleger från Europas mitt.

Herr talman, jag skulle vilja lägga fram ett förslag om att till dagen för undertecknandet av avtalen om anslutning med de första kandidatländerna inbjuda observatörer hit till Europaparlamentet för att de också skall förbereda dessa länder för demokratiska val år 2004.

För min grupps räkning önskar jag er, herr talman, all tänkbar välgång! Jag tror inte någon tar illa upp, om jag säger detta i dag å den grupps vägnar, vars ordförande jag har äran att vara, och jag är också lite stolt över att vi har hållit ord. Även förtroende är viktigt i politiken. I vår grupp kommer ni – och jag säger det också till de andra grupperna – alltid att ha en bundsförvant, när det handlar om en fredlig och demokratisk framtid i ett starkt och enande Europa!

Jag önskar er mycken framgång och Guds välsignelse i ert arbete!

(Applåder)