Tal

Europeiska rådet/ Franska ordförandeskapet


Poettering (EPP-ED). – (DE) Herr talman, ärade herr Chirac, herr kommissionsordförande, kolleger! Herr Chirac, Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) och Europademokrater har alltid mottagit er med stor respekt, öppenhet och med stor aktning här i Europaparlamentet. Det är också fallet i dag, eftersom vi uppskattar er som person och eftersom respekten för ert ämbete kräver det. Vi uppskattar också att ni var här i juli och att ni är här nu igen, men denna aktning för er personligen och för detta ämbete befriar oss inte från det faktum att vi i dag klart och tydligt, i er närvaro, bör uttala vår övertygelse.

Ni sade i slutet av toppmötet: ’ Toppmötet i Nice kommer att gå till Europas historia som ett stort toppmöte.’ Jag måste tyvärr för vår grupps del säga att vi inte kan hålla med om det.

(Applåder från höger)

Vi har upplevt en regeringskonferens som drog ut på tiden i flera månader, och vi har upplevt ett toppmöte i Nice, där vi så att säga framför TV:n kunde känna att också – det är helt och hållet ett mänskligt drag – stats- och regeringscheferna från Europeiska unionens länder har nått fram till sina fysiska och psykiska gränser. Jag vill ge er ett exempel: Lyckligtvis har man reviderat detta dåliga förslag, att Polen skall ha färre röster än Spanien, trots att det har samma befolkningsmängd. Vilket intryck skulle annars ha uppstått i Polen, efter erfarenheterna av nationalsocialismen och kommunismen, om Polen inte behandlas jämställt med Spanien? Lyckligtvis har detta rättats till!

(Applåder)

Herr talman! Jag nämner detta eftersom sådana förslag uppstår i den hektiska atmosfären vid ett toppmöte i Nice, och detta får aldrig upprepas i Europeiska unionens historia. Vi säger i dag till folken i Europas mitt: Ni är välkomna i vår europeiska union, och det var ett förslag från Alain Lamassoure, som sedan blev vår grupps förslag, parlamentets förslag, kommissionens förslag – och nu har ni lyckligtvis övertagit det – att vi skall se till att de första länderna från Europas mitt kan delta vid nästa val till Europaparlamentet år 2004.

(Applåder)

Vi har tyvärr under de senaste månaderna – och inte heller detta får någonsin upprepas, eftersom det verkar som ett smygande gift i Europeiska unionen – upplevt motsatsställningen mellan de stora och de små länderna, varvid flera stora länder har uppträtt mycket småaktigt, och flera små länder har uppträtt storartat.

(Applåder)

Och vi har under de senaste veckorna och månaderna med stor oro kunnat se att regeringarna allt mer faller tillbaka in i en mellanstatlighet, i ett regeringssamarbete, och jag hoppas att det blir geisten från Pierre Pflimlin, Robert Schuman och Jean Monnet som blir den anda och den vision som bestämmer Europas framtid...


(Applåder)

... eftersom vi är djupt övertygade om att endast gemenskapens Europa och starka europeiska institutioner kan garantera rätten, demokratin, solidariteten och freden på vår kontinent.

Nice har naturligtvis både ljusa och mörka sidor, men väldigt många mörka sidor. Men vår måttstock i fråga om Nice har alltid varit Europeiska unionens handlingsförmåga. Kommissionsordförande Prodi, och vi tackar honom liksom Michel Barnier – ty vi har inte glömt bort, herr ordförande, att Barnier är ledamot av kommissionen eftersom ni föreslagit det, vi vill inte bara vara kritiska – har påpekat att det ju inte uppnåddes någon utvidgning av majoritetsbeslutet i ministerrådet i fråga om de väsentliga frågorna. För Europaparlamentet, som var segraren i Amsterdam, har det inte skett någon ökning av medbeslutandet för Europaparlamentet, och detta är en av de stora bristerna i resultaten från Nice.

(Applåder)

Det svåra förfarandet med att komma fram till ett beslut vill jag alls inte gå närmare in på, ty det kommer Elmar Brok från vår grupp säkert att göra. Men vi har inte uppnått mer öppenhet. Vi hoppas på det för framtiden, även om vi också ser det som är bra, exempelvis ert engagemang i utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken och stärkandet av kommissionen. Vi tar er på orden, president Chirac, och jag har med glädje hört att ni vill starkt införliva Europaparlamentet i förfarandet efter Nice. Vi förväntar oss från alla medlemsländer i Europeiska unionen och dess regeringar att det skall finnas en konferensform, där Europaparlamentet kan delta och ha inflytande när det gäller att fastställa föredragningslistan, och med tanke på förfarandet. Vi tar er på orden när ni säger att detta skall ske, och sedan kan vi också kanske gemensamt gå mot en bra framtid.

Vi har hört många vackra ord. Ni talar med all rätt om öppenhet. Vi behöver framför allt öppenhet i ministerrådet, och vi ser med stor oro att inte heller generalsekreteraren – Solana är ju mer en hög representant än en generalsekreterare – kan fylla sin funktion som generalsekreterare i gemenskapsförfarandet såsom han kanske skulle vilja.

Vi har med stor glädje hört att Europaparlamentet skall bli fullständigt involverat i förfarandet efter Nice. Av detta beror också vårt slutgiltiga svar, om vi säger ’ ja’ eller ’ nej’ till Nice. Vi vill ha ett förfarande för processen efter Nice, där Europaparlamentet är delaktigt i fråga om dagordningen och när det gäller beslutsförfarandet. Om ni ser till att detta sker, då kommer det också att ges en möjlighet för oss att arbeta förtroendefullt tillsammans. Vi kommer att tvingas följa rådet mycket kritiskt under de närmaste veckorna och månaderna, för att se om det självt är i stånd att också säkerställa denna öppenhet, som ni har talat om.

Det kommer att vara våra måttstockar, och vi hoppas tillsammans med er att vi kommer att utföra vårt arbete så att vi, Europeiska unionen, med våra värderingar verkligen är öppna för folken från Europas mitt, som länge har lidit under kommunismen och som nu vill träda in i vår värdegemenskap. Vi måste öppna dörrarna, men besluten måste fattas så att denna europeiska union också är i stånd att genomföra denna utvidgning!

(Applåder)