Tal

Uttalande av rådets tjänstgörande ordförande – Franska ordförandeskapets handlingsprogram


Poettering (EPP-ED). – (DE) Fru talman, herr rådsordförande, herr kommissionsordförande, kära kolleger! Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) och Europademokrater välkomnar varmt att ni, president Chirac, har talat här i Europaparlamentet i dag när det franska ordförandeskapet inleds. Det är ju ingen självklarhet att rådsordföranden kommer i början av ordförandeskapet. Vi ser det som ett tecken på ert personliga engagemang i enandet av Europa.

Vi är också tacksamma för att det i den franska författningen fastslås att det är den franska republikens president som har ansvar för Europapolitiken, och vi vet att Europapolitiken nu har hamnat i goda händer. Vi hyser förtroende för er. Vi önskar er all framgång i ert ordförandeskap. Vi önskar er personlig framgång och vi vet att när ni är framgångsrik är det en framgång för oss alla, en framgång för det europeiska enandet.

Ni höll ett viktigt tal inför den tyska förbundsdagen i Berlin, ni har hållit ett viktigt tal här, och ni har därmed inlett debatten om den europeiska framtiden. Debatten om den europeiska framtiden och debatten om regeringskonferensen hör samman. Vi måste ställa oss frågan: Vilket är det Europa vi vill ha, vilken metod gäller? Ni påminner på ett berömvärt sätt om Pierre Pflimlin och Robert Schuman. Vi är stolta över att de båda var kristdemokrater.

Förra fredagen fick vi ta farväl av Pierre Pflimlin i katedralen i Strasbourg. Ni lät framföra ett budskap genom senatens ordförande Poncelet. Alla som i likhet med vår ordförande var närvarande blev djupt rörda. Bredvid Pierre Pflimlins kista stod den europeiska flaggan och som avslutning på begravningsgudstjänsten, som inte var någon sorgegudstjänst utan en gudstjänst full av hopp, full av tillförsikt, spelades den europeiska hymnen som även framfördes av en kör. Om det hade varit möjligt för 100 år sedan – redan år 1900 – tänk då vilket lidande, vilket elände som vår europeiska kontinent skulle ha besparats!

(Applåder)

Därför är den europeiska politiken om ett enande i grund och botten en fredspolitik. En stor majoritet av oss i Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) och Europademokrater – naturligtvis finns det även andra åsikter – vill ha ett gemensamt Europa. Vi vill ha starka europeiska institutioner. Vi vill ha ett starkt Europaparlament som är likställt med rådet i alla frågor som rör den europeiska lagstiftningen. Vi vill uppnå detta under ert ordförandeskap och med ert stöd, herr president. Ni var ju själv ledamot i Europaparlamentet efter de första Europavalen. Det minns vi väl, på den tiden var vi kolleger om man får lov att säga så. Vi har sedan gått skilda vägar, men vi betraktar er som tidigare ledamot av Europaparlamentet som en bundsförvant, något som innebär att vi i alla frågor som rör lagstiftningen blir likställda med rådet.

(Applåder)

Vi vill dessutom ha en stark kommission. Just de senaste månaderna har kommissionen – och det tackar jag kommissionsordförande Romano Prodi för – visat sig vara fördragens väktare. Vi vill också att Europeiska kommissionen skall vara den europeiska verkställande makten. Jag är tacksam över att vi i denna institutionella fråga är helt överens med kommissionen och även med den framstående franska ledamot som ansvarar för dessa frågor, nämligen Michel Barnier.

Herr rådsordförande! Jag blev glad när ni sade att tiden är över då besluten fattades bakom lyckta dörrar, för nu måste de vara genomblickbara. Jag har en känsla av att det finns en europeisk institution som skulle kunna vara mer genomblickbar i sina beslut, och det är rådet, och jag ber att vi än en gång funderar över hur insynen där kan ökas!

(Applåder)

Sedan är det domstolen. Låt oss stärka den, så att domstolen kan döma, för Europeiska unionens största bedrift är att vi i dag kan lösa de konflikter och skilda intressen som givetvis förekommer med rättsliga medel. Denna europeiska union är en rättsgemenskap och det är vår största tillgång! Därför måste vi också förse domstolen med de resurser som krävs.

Ni tog i ert tal i Berlin upp det stora projektet med en författning. En stor majoritet av vår grupp har anammat den tanken. Vi måste då besvara följande frågor: Vad gör våra nationer, vad gör våra regioner, vad gör de lokala myndigheterna? Allt detta inom ramen för subsidiariteten, som ni talade om. Men det avgörande är att vi har enhetliga institutionella ramar, och det får inte finnas några parallella strukturer till Europeiska unionen. Inte bara för att medborgarna inte skulle förstå varför, utan även för att det i ett sådant fall skulle saknas riktiga rättsliga grunder, och därför är vi inte positiva till tanken på att ständigt inrätta nya sekretariat, utan Europeiska unionen måste klara det med hjälp av sina starka institutioner och med den europeiska rätten som underlag!

(Applåder)

Herr talman, det avgörande är naturligtvis att majoritetsbesluten i rådet blir det grundläggande beslutssystemet. Det räcker inte med att enbart utvidga majoritetsbeslutet. Majoritetsbesluten måste bli det grundläggande beslutssystemet i rådet. Vad kommissionen beträffar – jag har just fått syn på vår uppskattade kollega Jacques Santer – kommer Luxemburg aldrig att avstå från en ledamot i kommissionen och när alla medlemsstater är företrädda i kommissionen, tror jag att även de mindre länderna går med på en ny viktning av rösterna i rådet.

Och så några tankar kring de nationella parlamentens och Europaparlamentets uppgifter: Europaparlamentet ansvarar tillsammans med rådet för lagstiftningen, och jag tycker inte om den tyska utrikesministerns idé, trots att han brukar lägga fram bra förslag, att endast nationella ledamöter skall ingå i Europaparlamentet. Det är ett förlegat synsätt och vi är klart emot en sådan idé!

(Applåder)

De nationella parlamentens uppgift är att utöva en mer effektiv kontroll av den egna regeringen som medlem i rådet, och jag anser att de nationella parlamenten och Europaparlamentet bör samarbeta väl i det avseendet. Vi hyser stor tillförsikt inför det franska ordförandeskapet, president Chirac, och det gäller även er personligen. Ni vann Europamästerskapen i fotboll och det gratulerar vi till! Det är ett gott tecken för ordförandeskapet. Jag hoppas att Europa kommer att få lika stor framgång som Frankrikes landslag i Europamästerskapen! Jag önskar er all framgång. När ni är framgångsrik innebär det framgång för oss alla.

(Applåder)