Tal

Europeiska rådet den 19-20 juni 2000


Poettering (EPP-ED). – (DE) Fru talman, herr rådsordförande, herr kommissionär Barnier, ärade kolleger! Toppmötet i Feira under kommande vecka kan bli ett betydelsefullt sådant, under förutsättning att man på ett förnuftigt sätt griper sig an det som skall uträttas där. Europa kommer inte att falla som en frukt från himlen, utan är något som utvecklas genom det dagliga – jag upprepar, det dagliga – arbetet. De förfaranden för Europeiska unionens framtid som man beslutar om i Feira kommer att bli ett viktigt steg på den vägen. Därför är det min förhoppning att det blir ett betydelsefullt arbetsmöte.

Vi, Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) och Europademokrater har i nuvarande läge två grundläggande målsättningar under 2000.

För det första: Regeringskonferensen bör avslutas i vinter i Nice, dock ej för själva avslutets skull, utan för att ett gott resultat skall kunna nås. Det är det första kravet.

För det andra: I Europa skedde den stora förändringen åren 1989-90, ungefär vid den här tiden. Folken i Europas mitt väntar på att kunna ansluta sig till vår värdegemenskap. För att det skall bli möjligt måste vi utföra våra uppgifter och dessa länder måste i sin tur utföra sina.

Jag ber er, herr rådsordförande, att i Feira ge ett budskap om att dynamiken i anslutningsprocessen inte får förhindras. Intrycket får inte bli att folken i de centrala delarna av Europa inte är välkomna. Jag vill personligen be er att göra allt som står i er makt för att folken i Europas mitt skall få höra att de är välkomna hit.

Ni talade om att regeringskonferensens dagordning skall utvidgas. I det vill jag ge er mitt bestämda stöd – var flexibel! Gör inte bara en uppräkning av vad som är tänkt att tillkomma utan försök att finna en formel som gör det möjligt att ytterligare frågor kan läggs till under de kommande månaderna!

Kommissionär Barnier talade om majoritetsomröstningarna. Detta är det avgörande: en principiell tillämpning av majoritetsomröstning i ministerrådet i Europeiska unionen samtidigt som medbeslutanderätten utvidgas.

Herr rådsordförande, jag är klart för att vi inför det förstärkta samarbetet i fördraget, men jag vill varna för risken att vi gör detta men i slutändan använder det som ett alibi och aldrig uppnår några framgångar i frågan om majoritetsomröstning. Vi behöver bådadera, majoritetsomröstning och ett förstärkt samarbete!

Vi understryker med eftertryck överläggningarna som förs i ert rådsordförandeskap om att, som det heter i resolutionsförslaget från partigrupperna, rationalisera fördraget, att vi verkligen i detalj behandlar fördraget. Kommissionär Barnier talade om ett grundfördrag. Kanske kan man inte uppnå allt under detta halvår. Men vi bör slå in på denna väg och ta fram ett grundfördrag och ett allmänt fördrag. Vi bör i högre utsträckning beakta subsidiaritetsprinciperna. Vår partigrupp ställer sig bakom strävan att vi skall komma en bit på väg vad gäller att utreda vad Europeiska unionen skall göra och vad medlemsstaterna och regionerna skall göra. Bara om medborgarna känner till vad som görs på de olika nivåerna kommer vi att kunna upprätthålla eller återerövra bejakandet av det europeiska enandet på de olika nivåerna. Det är därför av avgörande vikt att vi gör prioriteringar här så att vi kan komma en första bit på väg ifråga om att avgränsa de olika befogenheterna från varandra.

Det talades om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Jag stöder strävan – det har vi alltid gjort – att skapa ett starkt Europa, dock bör detta ske inom ramen för den västliga alliansen, inte i motsättning till våra amerikanska partners, utan som ett komplement och som jämställda partners.

Låt mig bara tillfoga ännu en tanke. Jag borde ha sagt det tidigare, men jag glömde bort det. Varför behöver vi egentligen en flexibel formel för dagordningen på regeringskonferensen? I går diskuterade vi frågan om en europeisk partistadga – där kunde inte ni närvara, och det är inte er jag förebrår. Vill vi utvidga artikel 191 i fördraget – kommissionen kommer att ta fram ett förslag till regeringskonferensen – så måste det vara möjligt att behandla detta på regeringskonferensen för att sedan också företa fördragsändringen mot slutet, detta förutsatt att vi vill komma vidare med de europeiska partierna.

Och tillåt mig ännu en kommentar som jag gör utan att vara polemisk, helt lugnt och sakligt, men med ett starkt inre engagemang. Det gäller punkt 8 i partigruppernas resolutionsförslag. Vi uppmanar rådsordförandeskapet att göra en utvärdering av förbindelserna mellan de fjorton medlemsstaterna och Österrike; vi uppmanar även rådsordförandeskapet att utarbeta ett förfarande med samtliga berörda sidor i Europeiska unionen, som kan leda till en godtagbar lösning. Herr rådsordförande, var och en har förmodligen sin egen syn på detta, men det är ändå så att det i denna fråga liksom ligger en skugga över Europeiska unionen. Vi vet att stödet för euron i Danmark i september avtog starkt inför folkomröstningen till följd av Österrikefrågan; i Danmark uppfattas den som en inblandning i de små ländernas inre angelägenheter.

Personligen vill jag säga till er, och också det utan avsikt att polemisera, eftersom det är min djupaste övertygelse: Löser vi inte denna fråga kommer vi att få allvarliga problem. Jag ber er därför hjärtligast att även ni börjar bry er om denna fråga. För övrigt vill jag be er att under regeringskonferensen ta hänsyn till Europaparlamentets ståndpunkt. Vi har förtroende för kommissionen. Men vårt förtroende för rådsordförandeskapet och för rådet kan bli starkare. Vi önskar er framgång. Har ni det, blir det också en framgång för hela den europeiska kontinenten.