Tal

Regeringskonferensen


Poettering (EPP-ED). – (DE) Fru talman, herr rådsordförande Gama, herr kommissionär Barnier, kära kolleger! Till att börja med vill jag för Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokraterna) och de europeiska demokraternas grupp uttala ett hjärtligt tack och även erkännande till Giorgios Dimitrakopoulos och Jo Leinen för detta som vi tycker utmärkta betänkande; det är viktigt att vi i Europaparlamentet, detta säger jag med eftertryck, i de europeiska grundfrågorna intar positioner som vilar på breda majoriteter i Europaparlamentet. Vid alla tvistigheter, vid alla diskussioner som annars kan förekomma – diskussioner och tvister som dessa är nödvändiga också mellan de olika partigrupperna – behöver vi breda majoriteter gällande den framtida utvecklingen av Europeiska unionen och de europeiska institutionerna.

Herr rådsordförande, det ligger ett mycket stort ansvar på era och det franska rådsordförandeskapets axlar, som skall ta över efter er , för resultatet av denna regeringskonferens kommer att få en historisk betydelse i positiv liksom negativ betydelse. Om resultatet av regeringskonferensen blir positivt, vilket måste vara målet, kommer den att förändra Europeiska unionens ansikte i betydelsen ökad öppenhet, mer demokrati och ett närmare förhållande mellan Europeiska unionen och dess medborgare. Det skulle vi behöva. Men även om konferensen inte leder till det nödvändiga, långtgående och önskade resultatet så blir det en tragedi för Europeiska unionen; Europeiska unionen kommer nämligen då inte att vara kapabel till utvidgning och det vore illa om dörrarna till Europeiska unionen nu i början av detta århundrade inte skulle stå öppna för de centraleuropeiska länderna, som just lyckats skaka av sig kommunismen.

Av den anledningen måste vi vidta alla ansträngningar vi kan för att konferensen skall bli framgångsrik. Vi vill ha en stark, en handlingskraftig och en demokratisk europeisk union; det säger vi bara några veckor innan det datum återkommer efter att 50 år gått, den 9 maj 1950, då Robert Schuman föreslog gemenskapsvägen för Europas utveckling. De måttstockar som bör tillämpas på regeringskonferensen presenteras ju under punkt 1: balans mellan institutionerna, dubbel legitimering för Europeiska unionen såsom en folkens union och en staternas union samt, det är av speciell vikt, balans mellan de små och stora staterna i Europeiska unionen. Den helt avgörande måttstocken, det sade ni också, herr rådsordförande, är majoritetsbeslut i rådet. Det är den egentliga kärnan i det hela, vi måste lyckas få det dithän att denna princip med dubbel majoritet, dvs. majoritet i rådet och majoritet bland befolkningen, genomförs. Vi måste förstås också diskutera hur man skall förfara i det enskilda fallet, men principen med dubbel majoritet är i princip riktig. Om man inte lyckas att radikalt utvidga användningen av majoritetsbeslut och majoritetsomröstning som det beslutssystem som skall gälla i princip, så har regeringskonferensen misslyckats, och den får inte misslyckas med hänsyn till utvidgningen av Europeiska unionen.

Vad gäller kommissionen så har de små staterna, tycker jag, en rätt på att också i framtiden vara företrädda vid Europeiska kommissionens bord, eftersom man är av åsikten att man måste finnas med i Bryssel. Jag har förståelse för det, och vi måste säkerställa det, och därför bör ställningen för kommissionens ordförande förstärkas. Vi vill ha en stark ordförande och en stark kommission, i dag och framdeles. Det säger vi också med adress till dem som kanske inte vill se kommissionen som en stark integrerande kraft i Europa. Vi vill stärka ordförandeämbetet; detta bör omfatta även rätten att avskeda ledamöter ur kommissionen om de inte uppfyller sina förpliktelser.

Naturligtvis måste Europaparlamentet vara den avgörande demokratiska kraften med medbeslutanderätt i Europeiska unionens lagstiftningsuppgifter. I Europeiska unionen vill vi inte ha mindre demokrati än vad som är fallet på det nationella planet.

Tillåt mig peka på en sista sak: den europeiska domstolen. Det här är en mycket viktig synpunkt och jag vill betona att jag välkomnar de båda föredragandenas omnämnande av den. Vi utgör en rättsgemenskap och vi får inte utlämna denna europeiska union och dess institutioner till den politiska opportunismen. Därför måste vi ge den europeiska domstolen, såsom det rättsliga organ som bär ansvaret vid tvister och konflikter, den utrustning som behövs för att den skall vara handlingskraftig och med vissa intervaller nå avgöranden.

Avslutningsvis en begäran till er, herr rådsordförande, om att vi – möjligen tillsammans med kommissionen, med kommissionär Barnier – skall hålla anslutningsländerna i Europas mitt och naturligtvis även Malta och Cypern informerade om framstegen samt om diskussionen under regeringskonferensen. För anslutningsländerna har ett legitimt intresse av att få reda på vad som förespråkas på regeringskonferensen och vad de har att ställa in sig på. Vi bör av den anledningen, anser jag, ta hänsyn till detta berättigade intresse från anslutningsländernas sida genom att vidmakthålla en väl fungerande dialog med dem – för vi har ju en gemensam framtid tillsammans med dem i Europeiska unionen under det tjugoförsta århundradet. Därmed önskar jag, herr rådsordförande, er stor framgång i ert arbete under regeringskonferensen, och jag tackar er också för detta arbete.

(Applåder)