Tal

Uttalande av den höge representanten för utrikespolitik och gemensam säkerhet


Poettering (EPP-ED). – (DE) Fru talman, kolleger! Det här är andra gången som vi diskuterar med den höge representanten Javier Solana, och jag vill redan nu rikta ett ord till kommissionens företrädare Chris Patten. När vi första gången diskuterade med den höge representanten för GUSP genomdrev vi på uppdrag av vår grupp, även på mitt personliga förslag och med stöd från alla gruppordförandena, att kommissionen skulle yttra sig, företrädd av Patten. Jag medger gärna att vi inte tänkte på det när vi fastslog dagens föredragningslista.

Fru talman, jag ber er och gruppordförandena att vi för all framtid skall se till att vi alltid också helt formellt ger kommissionen ordet när vi diskuterar med den höge representanten, eftersom kommissionen måste vara en del av utvecklingen av den europeiska politiken...

(Applåder)

... och att vi gemensamt har det i åtanke. Jag säger helt självkritiskt att vi inte tänkte på det. Jag hoppas, kommissionär Patten, att ni har tillfälle att också göra en bedömning av vår diskussion.

Herr Solana, ni talade om Sintra. Det innebär ett stort framsteg att de 15 försvarsministrarna har träffats. Det talas om militär, trupper och soldater. Allt detta är riktigt. Det rör sig åt rätt håll. Men jag vill med stort eftertryck säga att militär, trupper och soldater inte är något självändamål, utan att grundvalen för allt vi gör är människornas värdighet, demokratin, rättsstaten, freden, fredliga lösningar på konflikterna. Jag skulle ha önskat att de 15 staterna i Europeiska unionen hade gjort sin röst hörd på ett mycket tydligare sätt än som var fallet under de senaste veckorna när rysk regering och rysk militär begick mord och förbrytelser i Tjetjenien.

(Applåder)

Jag får många gånger det intrycket att vi utövar kritik gentemot små länder, ibland på ett måttlöst sätt, men att vi ger efter när det handlar om stora länder. Men måttstocken måste vara att vi bemöter förbrytelser, var de än begås, med ord och om möjligt också med passande handling.

(Applåder)

Vi har under de senaste åren gjort stora framsteg med hjälp av Maastrichtfördraget och därefter med hjälp av Amsterdamfördraget, genom resultaten från Saint Malo, från Köln och nu från Sintra. Vi är naturligtvis positiva till, herr Solana, om det nu byggs upp trupper med dessa 60 000 soldater. De skall kunna sättas in inom 60 dagar. Men retoriken från våra regeringar i Europeiska unionens länder måste också följas av handling. Det finns flera regeringar som minskar sina budgetar och sina försvarsmedel. Detta motsäger all retorik som vi möter i dessa dagar. Uppmuntra regeringarna i Europeiska unionens länder till att låta orden också följas av handling, så att vi inte till slut bara har retorik och sämre säkerhet, utan så att vi slutligen också har större säkerhet i Europa.

(Applåder)

Det finns nu en viss oro bland våra amerikanska vänner, och jag säger eftertryckligen våra amerikanska vänner, ty vi vill ju ha en nordatlantisk allians mellan USA och Europa, som agerar vänskapligt och på lika villkor. Det finns alltså en oro, och man talar om de så kallade tre D:na decoupling, alltså oron för att Europa skulle kunna frigöra sig från Amerika, sedan oron för duplication, alltså en fördubbling av militära instrument såväl som av ansvarsområden och kommandostrukturer, och slutligen discrimination, alltså oron för en diskriminering av de Nato-medlemmar som inte är medlemmar i EU. Jag ber er – ni har ju erfarenhet som tidigare generalsekreterare i Nato, och jag är övertygad om att ni också delar mina åsikter här - att motverka dessa farhågor genom praktiskt agerande och se till – med den omskrivning som görs av Natos generalsekreterare – att vi förverkligar de tre I:na, alltså indivisibility, den transatlantiska säkerhetens odelbarhet, improvement, förbättringen av den europeiska kapaciteten, och slutligen inclusion, alltså inkluderandet av de europeiska Nato-partner, som inte är medlemmar i Europeiska unionen, i processen.

Militär får alltid bara utgöra ultima ratio. Det har ni ju lyckligtvis sagt. Den bästa säkerhetspolitik som vi kan bedriva, i en icke-militär anda, är dels utvidgningen av Europeiska unionen österut för att uppnå mer stabilitet där, och dels dialogen med de arabiska och islamiska staterna, för att också leva i fred inom Medelhavsområdet.

Avslutningsvis ett påpekande: Jag noterade med förvåning att den belgiske försvarsministern Flahaut i Sintra förklarade att Belgien ville avbryta sina militärpolitiska förbindelser med Österrike. Nu vet jag inte vilka militärpolitiska förbindelser man har, men jag måste säga att det bakom sådana överväganden finns en outhärdlig, moralisk förmätenhet, som är ovärdig regeringen i det land, i vars huvudstad de europeiska institutionerna befinner sig. Jag ber om att man upphör med denna isolering och att man upphör att söndra länder och folk, och att vi i stället övervinner denna isolering och att vi knyter samman länderna. Ty bara om vi inom Europeiska unionen knyter samman länderna och har förmåga att hålla fred, är vi också ett exempel på fred och fredliga konfliktlösningar utanför Europeiska unionen. Detta uppmanar jag de 14 staterna till, som beter sig på ett visst sätt, som jag eftertryckligen kritiserar i fråga om den belgiska regeringen. Låt oss själva vara fridsamma och kunna hålla fred! Därför måste vi förena och inte isolera länderna inom Europeiska unionen!

(Applåder)